Så fungerar minnet

Niklas Mattsson-Carlgren, klinisk minnesforskare.
Våra långtidsminnen är ristade i hjärnbarken. Varje gång vi återvänder till ett minne så blir kopplingarna till minnet allt fler, samtidigt som vi ändrar lite på det. Så våra starkaste minnen riskerar att bli mer och mer osanna.

– Vi fyller i luckan med gissningar och tidigare kunskap av liknande karaktär varje gång vi tänker på minnet, säger Niklas Mattsson-Carlgren, klinisk minnesforskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus. Han fokuserar på att undersöka mekanismerna bakom Alzheimers sjukdom, den vanligaste demenssjukdomen, och arbetar även som läkare och neurolog.

– Utgångspunkten för hur minnet fungerar är att hjärnan är plastisk, det vill säga att den förändras när vi minns eller lär oss något nytt, säger han.

Varför tycks vissa personer ha många fler detaljerade minnen från sitt liv än andra? Kanske för att vissa fogar samman sina minnen med annan kunskap och andra minnen genom att bearbeta minnet.

– Vi behöver återberätta minnet för andra eller för oss själva i tanken. Ju mer vi återvänder till minnet desto starkare blir det, säger han.

Det är också därför många studier har kunnat visa att det går att skapa falska minnen genom manipulation, något som kan vara ett problem vid vittnesförhör när vittnen själva är övertygade om att de minns rätt.

Minnet är som ett nätverk

Niklas Mattsson-Carlgren förklarar hur det går till när ett minne bildas neurobiologiskt.

– Ett minne bildas när nervceller fyrar av elektriska signaler till andra nervceller via synapser. Kontakterna mellan nervcellerna förstärks mer och mer. Ett minne är på så sätt ett nätverk som ritar nya spår och skapar nya strukturer i hjärnan. Ju fler kopplingar desto starkare blir nätverket.

Att få ett minne att konsolideras kan ta veckor, månader, till och med år. Men när det är gjort så har man ett långtidsminne, en ny struktur, lagrad i hjärnbarken. Eftersom varje nervcell i hjärnan via synapser har kontakt med runt 10 000 andra nervceller, så finns minnet representerat, säkerhetskopierat, på många ställen.

– När ett minne är konsoliderat så ligger det generellt utspritt över hjärnan. Om vi skadar en del av hjärnan kan vi därför ändå ha minnena kvar.

Våra olika minnessystem

Förutom episodminnet där vi sparar våra upplevelser, skapas långtidsminnen i procedurminnet och det semantiska minnet. Det semantiska minnet handlar om språket och fakta, som till exempel att Stockholm är Sveriges huvudstad eller att orden stol och bord är mer nära knutna till varandra än stol och träd. Procedurminnet handlar om inlärda färdigheter som att simma, cykla eller borsta tänderna.

– Vi har lärt oss gå på två ben, det finns i procedurminnet. Inte ens Alzheimers sjukdom brukar rå på dessa rörelseminnen.

Hjärnan har alltså flera olika minnessystem och förmåga att lagra information över både kort och lång tid. Även de perceptuella minnena brukar finnas i långtidsminnet: att känna igen ansikten, lukten av grillat kött eller koltrastens sång. Samtidigt ska mycket information rensas ur minnet när den inte längre behövs.

Därför finns korttidsminnet som delas upp i primärminne, när vi passivt håller information i medvetandet och arbetsminne, att hålla det i medvetandet och samtidigt bearbeta informationen. Ett exempel är att komma ihåg att en kollega är på plats på kontoret och sen bearbeta informationen. Kanske borde jag komma ihåg att diskutera en viss fråga med kollegan idag.

– Arbetsminne krävs för att kunna lära och läsa, ja, för de flesta kognitiva aktiviteter – som att planera att hämta en kopp kaffe och utföra det. Efter att kaffet har hämtats rensas det bort ur korttidsminnet för att göra plats för annat.

Både arv och miljö påverkar

Både genetik och hur mycket man använder sin kognition under livet spelar roll för hur minnet och tänkandet fungerar.
– Att ha hög utbildning är starkt associerat med att prestera bra på kognitiva tester.

Att i vuxen åldern upprätthålla en god kondition främjar ett hälsosamt åldrande av hjärnan, eftersom blodet och syret då pumpas runt mer effektivt. Att stimulera hjärnan genom intellektuella utmaningar och sociala aktiviteter är andra friskfaktorer.

– Att lära sig nytt är alltid bra, på så sätt skapas nya minnen. Men inte bara göra samma korsord om och om igen, utan faktiskt göra saker man inte gjort förut – kanske lära sig ett nytt språk eller ett nytt instrument.

Att träna minnet

Intensiv minnesträning kan få olika områden i hjärnan att växa. Det visar en studie vid Lunds universitet, som psykologiforskaren Johan Mårtensson genomfört. Försökspersonerna var studenter vid Försvarets tolkskola som genom intensiva studier skulle lära sig ryska, dari eller arabiska flytande på bara ett år. Efter att de lärt sig det nya språket hade vissa delar i hjärnan blivit större. En annan välkänd studie utfördes på taxichaufförer i England på 90-talet, före gps:ens intåg.

– Taxichaufförerna skulle lära sig alla gators namn och placering i London under en intensivutbildning. Det visade sig att hippocampus blev större av det, särskilt den bakre delen där orienteringen sitter.

Yngre har lättare att lära helt nytt

Ett normalt åldrande innebär att minnet börjar försämras i 60-årsåldern. Men det som kallas den flytande intelligensen peakar redan vid 25-årsåldern för att därefter gradvis försämras. Det är förmågan att finna förnuft i en förvirrad situation och förstå vilka begrepp som hör ihop så man kan dra nya slutsatser, när det inte är möjligt att luta sig mot den kunskap man redan har erövrat.

– När det handlar om att lösa helt nya problem skiljer sig äldre och yngre åt som mest, till de yngres fördel.
I vår tidiga barndom tycks det svårare att skapa minnen. De flesta vuxna minns bara ett fåtal händelser från före sju års ålder.

– Kanske beror barndomsglömskan på språket, att det inte är tillräckligt utvecklat för att verbalisera och återberätta minnet. Eller också är det bara svårt att minnas för att det är väldigt länge sen!

Det finns generella skillnader mellan könens minne. Kvinnor brukar vid kognitiva tester ha ett bättre episodiskt minne, alltså minnas upplevelser bättre. Män brukar å sin sida prestera något bättre spatialt, när det gäller att hitta vägen och orientera sig. Men om kvinnor får möjligheten att memorera en väg mer som en berättelse, så tycks skillnaden försvinnande liten.

Vad minns vi?

Den nya generationen växer upp med ny teknik som gps, digitala påminnelser och en möjlighet att ständigt fotografera av det de behöver minnas. Kommer mindre träning leda till att de får sämre minne?

– Det är inte troligt, varje ny generation brukar prestera bättre på kognitiva tester. Men det är spännande att tänka på vad gps:en gör med orienteringsförmågan, om den inte tränas. Å andra sidan
är det inte så smart att uppta en massa plats i minnet för sådant som inte behöver vara där.

Hur hjärnan väljer vilka minnen vi ska bära med oss vet forskarna inte. Starka känslor tycks förknippade med starka minnen, men å andra sidan kan vi minnas teoretisk och abstrakt kunskap som vi varit svalare inför.

– Det är ett mysterium. Vi vet vad som händer i hjärnan, men inte varför viss information blir ett subjektivt upplevt minne.

Den här artikeln publicerades ursprungligen av tidskriften Vetenskap & hälsa. Du kan läsa alla artiklar i senaste numret här