Brister i vården av gravida kvinnor med havandeskapsförgiftning
Den här artikeln publicerades ursprungligen som ett pressmeddelande av Lunds universitet
Preeklampsi beror på att inflammatoriska ämnen från en dåligt fungerande moderkaka, läcker över till mammans blod, vilket gör att hennes immunförsvar reagerar. Det innebär i sin tur att blodkärlen skadas och blodtrycket stiger, samt att ett flertal organ påverkas. Barnet hon bär blir också påverkat. Drygt en tredjedel får en tillväxthämning och många måste förlösas i förtid. Det pågår mycket medicinsk forskning om vilka mekanismer som leder fram till preeklampsi, men när det gäller omvårdnadsbiten och bemötandet av de kvinnor som drabbats, finns det hitintills lite forskning.
– Genom forskningsstudierna har vi därför valt att få de blivande mödrarnas perspektiv på ett potentiellt livshotande tillstånd, säger Maria Andersson, barnmorska Skånes universitetssjukhus i Malmö och doktorand vid Lunds universitet.
Dålig kunskap om tillståndet
I studierna framkom att kvinnorna hade mycket dålig kunskap om vad tillståndet innebar, både för dem själva och för fostret. Många insåg inte varför man kontrollerade blodtryck och urin på mödravårdscentralen och informationen om uppföljande kontroller varierade, beroende på vilken barnmorska som var ansvarig.
– Det är viktigt att kvinnor känner till vilka symptom de skall vara uppmärksamma på och de som drabbas, har rätt att få veta vad det innebär, vilken vård som planeras samt vilka risker det ger senare i livet, säger Maria Andersson.
När de blivande mödrarna blev inlagda för sin preeklampsi, tyckte de att informationen var fragmentarisk och otydlig och hade svårt att förstå de komplicerade medicinska termerna som vårdpersonalen använde. De hade även behövt skriftlig information om tillståndet.
– Att inte förstå vad som händer innebär osäkerhet och stress. En del insåg att preeklampsin kunde skadade fostret och dem själva, medan andra inte förstod allvaret i sin sjukdom förrän efter födseln eller vid utskrivningssamtalet, säger Therese Hansson, leg läkare vid Ystad barnklinik och försteförfattare till en av studierna.
Sätta igång förlossningen
Enda ”boten” för preeklampsi är att sätta igång förlossningen och ibland måste detta göras innan graviditeten är fullgången. En prematur förlossning i kombination med en låg födelsevikt, kan innebära att barnet måste vårdas på neonatalavdelning, vilket upplevdes som mycket traumatiskt för mammorna. Dels blev de separerade från sina barn, dels upplevde de att deras egna vårdbehov kom i andra hand och de kände sig inte involverade i vårdplaneringen.
Vid preeklampsi förändras det innersta lagren av blodkärlen för alltid, vilket medför att de blir stela och oelastiska. Det leder till att kvinnan har en ökad risk att utveckla högt blodtryck, stroke, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes, tillstånd som ofta debuterar tidigare än normalt, ibland redan vid 40–45 årsålder.
– Efter utskrivningen blir kvinnorna därför hänvisade till sin vårdcentral, men får själva ta ansvar för att gå på hälsouppföljning resten av livet. Därför är det oerhört viktigt att dessa kvinnor verkligen förstår vilka risker det finns och att de är extra noga med att ta hand om sin hälsa, förklarar Therese Hansson.
Rutiner för upptäckt
Idag finns bra rutiner och screeningar för att upptäcka diabetes, men fram till hösten 2019 har det inte funnits motsvarande screeningar för preeklampsi. Detta trots att döttrar till mammor som haft preeklampsi, löper åtta gånger högre risk att själva drabbas.
– Under 2019 publicerades Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, nya nationella riktlinjerna för preeklampsivård vilket nu innebär att kvinnor screenas noga och de som har riskfaktorer erbjuds förebyggande läkemedel under graviditeten. Efter att min studie publicerades hösten 2021, får nu kvinnor på SUS även skriftlig information om preeklampsi. En patientförening som kan ge stöd till drabbade kvinnor har också bildats, avslutar Maria Andersson.
Publikationer
Women´s experiences of preeclampsia as a condition of uncertainty: a qualitative study