För att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi nödvändiga kakor. Vi använder också kakor för webbanalys för att förbättra webbplatsen.
Cancer hos barn – behandling, biverkningar och vardag
Att behandla en cancersjukdom kan ta ett par månader upp till flera år. Ofta används olika behandlingsmetoder beroende på vilken typ av cancer det är och vad som är bäst för barnet.
Innehåll på sidan
På sjukhuset
Den vanligaste behandlingen är cytostatika, en särskild typ av läkemedel som hämmar celldelningen hos cancerceller. Cytostatikan ges i flera omgångar och ni stannar på sjukhuset medan behandlingen pågår. En omgång tar oftast ett par dagar.
Cytostatikabehandlingen kan kombineras med andra metoder, till exempel en operation eller strålbehandling. Oftast utförs behandlingarna i Lund, men provtagningar, en del undersökningar och en del behandlingar kan utföras på närmaste hemortssjukhus.
Hur behandlingen ska gå till planeras i ett så kallat behandlingsschema. Schemat går ni igenom tillsammans med en läkare. Om barnet får en infektion eller har för lågt blodvärde kan planeringen ändras.
Hemma
När ni är hemma kan många frågor dyka upp och barnet kan känna sig ledset, oroligt, stressat eller uttråkat av allt som händer.
Som förälder kan du stötta genom att lyssna, trösta och uppmuntra till aktiviteter som barnet tycker om. Försök att leva som vanligt med skola, fritidsaktiviteter och att träffa vänner – ingen mår bra av att isoleras.
Om ni känner er osäkra på vad ni kan göra eller vad ni behöver vara uppmärksamma på, kan ni alltid kontakta avdelningen.
Att tänka på hemma
Ofta minskar aptiten på grund av biverkningar från cytostatikan. Behandlingen kan också göra att smaker förändras – många längtar till exempel efter salt och starkt kryddad mat eller fastnar för en och samma maträtt.
En dietist på avdelningen ger er tips och råd om vad man kan göra hemma för att barnet ska få i sig tillräckligt med mat.
Tänk på att en varierad kost alltid är bra, men att det viktigaste är att barnet äter över huvud taget. Om du är orolig för att barnet får för lite näring, kan du kontakta avdelningen som kan bedöma om det behövs särskilda insatser.
Barn som behandlas för cancer kan bada i sjöar, hav, badhus eller badkar precis som vanligt.
Om barnet har en central venkateter (CVK) eller en nål i subcutan venport (SVP) får barnet inte bada. Kontakta avdelningen för att få veta mer.
En del cancerbehandlingar gör barnets hud extra känslig för solen.
Skydda barnets hud mot direkt solljus under tiden som barnet behandlas med Methotrexate och minst en vecka efteråt. Under vår och sommar bör barnet ha solhatt, långärmat och hög solskyddsfaktor när hen är utomhus.
Om barnet har fått strålbehandling, ska den del av huden som har utsatts för strålning skyddas från direkt solljus i ett år efter att strålbehandlingen har avslutats.
All fysisk aktivitet under och efter behandlingen har positiva effekter. Till exempel förbättras muskelstyrkan samt hjärt- och lungkapaciteten, mängden endorfiner ökar och barnet blir piggare.
Uppmuntra därför gärna barnet att leka och röra på sig.
Det är bra om barnet kan gå i skolan eller förskolan för att träffa andra och försöka leva som vanligt. Om barnet är inlagt kan sjukhusskolan sköta undervisningen i kontakt med barnets ordinarie lärare.
Tänk på att skolan behöver informeras om att de ska kontakta er, om något barn på skolan har fått vattkoppor. Barn som behandlas mot cancer är extra känsliga för vattkoppor.
Avdelningens konsultsjuksköterskor hjälper er att informera skolan eller förskolan.
Barn som behandlas mot cancer har nedsatt immunförsvar och därför kan en del sjukdomar bli mer besvärliga än i vanliga fall. Här kan du läsa om vad ni behöver göra eller tänka på om barnet har utsatts för någon av dessa sjukdomar.
Bältros orsakas av samma virus som vattkoppor. Det är inte speciellt smittsamt men kan orsaka vattkoppor hos andra som kommer i kontakt med barnet. Om barnet får utslag och blåsor ska ni kontakta avdelningen.
Maginfluensa kommer ofta plötsligt och smittar lätt. Undvik alltid att besöka sjukhuset om barnet är eller precis har varit sjukt, eller om barnet har träffat någon som precis har fått maginfluensa.
Kontakta avdelningen om du är orolig för att barnet blir svagt och inte får i sig tillräckligt mycket vätska under maginfluensan.
I vissa fall kan barnet behöva vård på en infektionsavdelning.
Streptokocker är en grupp bakterier som orsakar infektioner som exempelvis halsfluss. Det behandlas med antibiotika och brukar inte orsaka större problem för barn som behandlas för cancer jämfört med andra barn.
Den som utsatts för vattkoppor får inte besöka avdelningen eftersom det är mycket smittsamt. Kontakta avdelningen om barnet eller barnets syskon har eller misstänks ha fått vattkoppor.
Vattkopporna kan bli extra besvärliga för barn med nedsatt immunförsvar och en läkare ska därför alltid göra en individuell bedömning. I vissa fall kan barnet behöva läggas in på en infektionsavdelning.
Barnet ska inte ta vaccin mot vattkoppor, men vaccinet kan ges till syskon för att minska risken för smitta. Kontakta en vårdcentral för att få veta mer om vaccin till syskon.
Om behandlingen fungerar kan det gå bra att resa utomlands på semester. Diskutera med er läkare innan ni bokar resan.
Tänk även på att ha en täckande reseförsäkring eftersom ni kanske behöver besöka sjukvården under resan.
Under behandlingen får barnet inga vaccinationer. När behandlingen har avslutats får ni individuella rekommendationer om när barnet kan vaccineras.
Om det gäller en vaccination inför en utlandsresa, kan du prata med läkaren för att få råd.
Det är ovanligt att en subcutan venport (SVP) eller central venkateter (CVK) skadas, men om något skulle hända är det viktigt att veta vad man ska göra.
Subcutan venport (SVP)
Om en koppling har lossnat och om slangen har skadats eller gått av på SVP:n:
Lägg omedelbart barnet på rygg.
Ta bort nålen direkt. Lägg ett finger på båda sidor om nålen för att hålla emot dosan. Ta tag i nålen och dra den rakt upp med andra handen. Det kan kännas trögt eftersom nålen sitter i ett gummimembran.
Kontakta avdelningen för fortsatta instruktioner.
Central venkateter (CVK)
Om hela slangen har åkt ut/skadats eller gått av på CVK:n:
Lägg omedelbart barnet på rygg.
Vik slangen dubbel och kläm åt hårt med fingrarna. När det är tätt kan barnet sedan åter resas och flyttas så du kan nå telefon eller de hjälpmedel du behöver. Håll kvar greppet om slangen. Sätt eventuellt på en klämma till exempel en plastpåseklämma eller kateterklämma, så att du kan få händerna fria.
Tryck hårt med tyg eller papper på området där slangen suttit.
Kontakta avdelningen för fortsatta instruktioner.
Biverkningar
Cytostatika och strålbehandling angriper inte bara cancerceller utan också friska celler. Det här leder ofta till biverkningar. Hur besvärliga biverkningarna blir beror bland annat på vilken typ av läkemedel som används och hur länge.
Här kan du läsa om de vanligaste biverkningarna och vad ni kan tänka på när ni är hemma.
De vanligaste biverkningarna
Det är vanligt att barnet tappar aptiten under behandlingen. Ofta beror det på biverkningar från cytostatikan, till exempel illamående, smakförändringar eller munblåsor. Pröva att ge små portioner vid flera tillfällen under dagen i stället för några få större mål.
Cytostatikan kan även orsaka smakförändringar. Många beskriver det som en eftersmak av metall eller liknande.
Ljusrött blod i avföringen kan bero på sprickor (fissurer) i ändtarmens slemhinna, något som kan uppstå vid förstoppning. Om avföringen är mörk eller svart kan det bero på att det blöder högre upp i tarmen. Kontakta avdelningen om du misstänker att barnet har blod i avföringen.
Tänk på att vissa maträtter och mediciner missfärgar avföringen, till exempel rödbetor och järn. Om barnet har sprickor kan ni köpa en salva för det på apoteket.
Om urinen plötsligt är rosa, röd eller brun kan det bero på att cytostatikan har skadat slemhinnan i urinblåsan. Kontakta alltid avdelningen om du tror att barnet har blod i urinen.
Tänk på att rödbetor och röd- eller gulfärgad cytostatika kan färga urinen.
Cytostatikan kan orsaka brist på blodplättar, trombocytopeni. Det gör att blåmärken lättare uppstår när man ramlar eller går emot något, men de kan även uppkomma spontant.
Barnet kan få diarré av cytostatika, strålbehandling mot buken, antibiotika eller av en infektion. Läs råden på 1177 om vad du kan göra för att stoppa diarrén.
Kontakta avdelningen om du är orolig för att barnet inte får i sig tillräckligt med vätska.
När barnet behandlas med cytostatika bör man vara uppmärksam på om barnet får feber. Använd den armhåletermometer som ni fick av avdelningen när barnet blev inskrivet. Det är bättre att mäta temperaturen i armhålan eftersom slemhinnorna i munnen och tarmen kan vara känsliga i och med behandlingen.
Kontakta avdelningen om barnet har en temperatur över 38°C. Ge aldrig febernedsättande mediciner om du inte har diskuterat det med er läkare först.
Barnet kan bli förstoppat av cytostatikan och medicinen mot illamående. Ofta behöver barnet läkemedel som gör avföringen mjuk. För att minska risken för förstoppning bör barnet bajsa varje dag.
Kontakta avdelningen om barnet har ont eller inte bajsar tillräckligt ofta.
Cytostatikan Vincristin kan påverka nervbanorna vilket gör att barnet kan få svårt att gå.
Cytostatika och strålbehandling mot huvudet orsakar håravfall. Hur snabbt och hur mycket av håret som faller av, varierar från person till person. Ögonfransar, ögonbryn och annat hår på kroppen brukar inte påverkas lika mycket som håret på huvudet.
När behandlingen med cytostatika är avslutad brukar håret komma tillbaka snabbt. Om barnet har behandlats med strålning kan det dröja längre. Exakt hur lång tid det tar innan håret kommer tillbaka, varierar från person till person.
Om barnet tappar mycket hår kan en peruk vara ett alternativ. Det kan ni få hjälp med hos en perukmakare. Remiss till en perukmakare får barnet genom avdelningen.
Det är vanligt att barnet mår illa av cytostatika och viss strålbehandling. Vid behov skriver läkaren ut medicin mot illamående som barnet kan ta när kuren är avslutad.
Kortison kan ge flera olika biverkningar som barnet kan uppleva som jobbiga.
Biverkningarna kan till exempel vara:
ökad hunger
runt ansikte (cushing)
magsår eller magkatarr
humörsvängningar
Cystostatikan Vincristin kan göra att barnet får ont i käkarna och får svårare att öppna munnen. Kontakta avdelningen för att få råd om vad som kan göras.
Barnet kan lättare få näsblod under behandlingen. På 1177.se finns råd om vad du kan göra för att stoppa näsblödningen. Kontakta avdelningen om näsblodet inte slutar eller om du är orolig.
Cytostatika kan påverka slemhinnan i munnen, men också i tarmarna, matstrupen och magsäcken, och göra den känsligare. Då är det lätt att det uppstår sår och blåsor i munslemhinnan och såren kan bli infekterade.
Cellgifter kan också göra munnen torr och leder till nedsatt immunförsvar efter avslutad behandling, vilket ökar risken för infektioner. Dessutom kan man få lågt trombocytvärde (lågt antal blodplättar) av cytostatika vilket gör att slemhinnan i munnen lättare blöder.
Inflammatorisk slemhinneskada kallas mukosit och är svår att behandla. Att hålla god munhygien och fuktade slemhinnor kan motverka mukosit.
Cytostatikan kan orsaka smakförändringar. Många beskriver det som en eftersmak av metall eller liknande.
Barnet kan få ont i kroppen på grund av sjukdomen och behandlingen. Det kan uttrycka sig på olika sätt och små barn kan ha svårt för att förklara var de har ont. Prata med personalen om du misstänker att ditt barn har ont.
Om barnet har opererats eller har långvarig smärta, följer du läkarens ordination av smärtstillande på bestämda klockslag för att förebygga smärtan.
Om barnet får ont utan att ni vet varför, ska du kontakta avdelningen. Ge inte smärtstillande innan ni har kontaktat avdelningen, eftersom det kan göra det svårare att ta reda på orsaken till varför det gör ont.
En biverkning av läkemedlen är att barnet kan få torra läppar och bli torr i munnen. Om slemhinnorna i munnen är torra, finns det risk för att svampbeläggningen ökar.
Använd cerat eller vaselin till läpparna. Fukta munnen med kolsyrat vatten som är avslaget – det förebygger svampbeläggning.
Uppmana barnet att dricka ofta så att munnen hålls fuktig.
Det är vanligt att barn som behandlas för cancer blir trötta – både av läkemedlen och av psykisk stress. Tröttheten är inte farlig för barnet, men det är viktigt att barnet rör på sig för att undvika inaktivitet.
Som förälder kan du uppmuntra barnet att leka och röra på sig, men tänk på att låta barnet själv avgöra vad det orkar med.
För vissa typer av trötthet som är förknippade med cancerbehandling, är aktivitet det enda kända botemedlet.
Barnet kan gå ned i vikt på grund av aptitlöshet eller andra biverkningar av behandlingen. På avdelningen följs barnets vikt under hela behandlingen och en dietist kan ge er råd och tips om barnets mat.
Att ha ett svårt sjukt barn innebär en stor psykisk press för föräldrar och närstående. Alla sviktar någon gång i att orka vara optimistisk, och ibland är det lättare att tala med någon utanför familjen.
Förutom personalen på avdelningen finns det en kurator som träffar alla familjer.
Kuratorn arbetar med:
krisstöd vid kris- och sorgereaktioner
stödjande och bearbetande samtal för att orka med en svår livssituation
information om socialförsäkringar och samhällets servicemöjligheter
stöd och råd vid kontakt med olika myndigheter, avlastningssamtal och handledning.
Om kuratorn tycker att det behövs, kan ni även få hjälp av en psykolog som samarbetar med avdelningen.
Barncancerfonden har flera grupper som kan ge stöd. För barn som är 16 år eller äldre rekommenderas även organisationen Ung cancer. Syskonen kan få stöd via avdelningens syskonstödjare och Barncancerfondens syskongrupp.
Uppföljning
Hur länge barnet går på efterkontroller beror på diagnosen och hur barnet har reagerat på behandlingen. Det är vanligt att gå på efterkontroller ganska ofta under det första året, ungefär var tredje månad till var sjätte månad. Under det andra året sker efterkontrollerna mer sällan, och därefter ännu mer sällan.
Alla barn följs via Barn- och ungdomsmedicinavdelning 64 till och med 18-års ålder. Från och med 18-årsdagen görs efterkontroller på Uppföljningsmottagningen i Lund och eventuellt på en specifik specialistmottagning, beroende på ungdomens besvär.
Fick du hjälp av informationen på sidan?
Tack för ditt meddelande!
Tack för att du hjälper oss att förbättra webbplatsen.
