Färdplan för implementering av precisionsmedicin i svensk hälso- och sjukvård.

Vad vill vi uppnå med utvecklingsprojektet?
Det initiala arbetet med att skapa förutsättningar för stärkt implementering av precisionsmedicin i svensk hälso- och sjukvård sker delvis inom ramen för ett gemensamt utvecklingsprojekt som delfinansieras av Swelife och Vinnova. Projektets titel är Färdplan för implementering av precisionsmedicin i svensk hälso- och sjukvård. Det löper från augusti 2024 till december 2025 och innefattar tre leverabler:
- Sammanställning av ett aktuellt nuläge över precisionsmedicin i svensk hälso- och sjukvård
- Framtagande av ett gemensamt – realistiskt och genomförbart – nyläge som är en riktning framåt utifrån de förutsättningar som råder i svensk hälso- och sjukvård idag.
- Slutligen ska projektet mynna ut i slutleveransen vilket är en konkret färdplan som identifierar nödvändiga åtgärder på kort-, medel- och lång sikt.
Arbetet leds gemensamt av de sju universitessjukhusregionerna. Region Örebro koordinerar arbetet med stöd från Region Västerbotten och Region Östergötland.
Styrgruppen för utvecklingsprojektet består av:
- Jonas Claesson, Hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Örebro län, styrgruppens ordförande
- Jörgen Wenner, Bitr. hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Skåne
- Anders Ahlsson, Hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Stockholm
- Mikael Köhler, Hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Uppsala
- Elisabeth O Karlsson, Hälso- och sjukvårdsdirekt, Region Västerbotten
- Ninnie Borendal Wodlin, Vårddirektör Region Östergötland
- Karin Looström Muth, Hälso och sjukvårdsutvecklingsdirektör, Västra Götalandsregionen
Utöver detta sker arbete i respektive universitetssjukhusregion med att dels stärka samordning och stöd kring forskning, utveckling och implementering av precisionsmedicin i den vardagen, dels att stärka samordningen mellan olika aktörer och nyckelintressenter nationellt.
Sverige har goda förutsättningar
Utifrån ett hälso- och sjukvårdsperspektiv vilar precisionsmedicin dels på fundamentet hälso- och sjukvård, dels på det universitetssjukvårdsuppdrag som tilldelats sjukvårdshuvudmännen. Många initiativ pågår och många aktörer är verksamma inom området – på lokal, regional och nationell nivå. Utifrån den aktuella statusen inom området finns många styrkor att bygga vidare på men även svagheter i systemet som bör beaktas.
Identifierade förbättringsområden
De centrala utmaningar, förbättringsområden, som identifierats omfattar förutsättningarna för lärosätenas och sjukvårdsaktörernas utbildningsuppdrag och den framtida kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården samt den förutsättningarna för klinisk forskning, utveckling och innovation i hälso- och sjukvården. Även förutsättningar, förmågor, kapacitet och resurser för införande och implementering av precisionsmedicin behöver stärkas. Likaså uppföljning och utvärdering av nya metoder och teknologier som införs och används. I den utveckling som sker såväl inom precisionsmedicin som inom andra områden och i, inte minst, Europa är den digitala infrastrukturen och dataförsörjningen inom hälso- och sjukvården central.
Samverkan för framgång
Ett stärkt ägandeskap och ledarskap från sjukvårdshuvudmännen och en tydlig, realistisk och genomförbar målbild identifieras som nödvändigt för nyttiggörandet av precisionsmedicin i den svenska hälso- och sjukvården. En stärkt samverkan mellan sjukvården, universiteten, näringslivet, patienter och invånare samt statliga aktörer är vidare en förutsättning i det fortsatta arbetet.
Definitioner av nyckelbegrepp
Precisionsmedicin
Precisionsmedicin avser en utveckling av patientcentrerade förhållningssätt och arbetsmetoder inom hälso- och sjukvård, som utgår från individers specifika förutsättningar och syftar till att tillhandahålla skräddarsydda strategier för förebyggande åtgärder, utredning och behandling av hälsotillstånd, för definierade grupper av individer. Målet är att tillhandahålla rätt strategi för varje patient, vid varje tidpunkt, utifrån identifierade behov. Precisionsmedicin är teknik-, metod- och terapiobundet och ska ses som en utveckling av hälso- och sjukvården snarare än en revolution.
Begreppet utgår från definitionen som antagits från EU:s hälsoministrar.
Källa:
Tillgängliggörande
Begreppet tillgängliggörande handlar om att precisionsmedicin når hela vägen fram till patienter – efter behov. Ett långsiktigt hållbart tillgängliggörande i hälso- och sjukvården förutsätter rätt användning, i rätt tid, till rätt patient, samt en kostnad som är rimlig i förhållande till effekt och tillgängliga resurser. Tillgängliggörande kan ibland också ske inom ramen för forskning, utveckling och innovation.
Begreppet är baseras på OECD:s beskrivning av tillgängliggörande och har förtydligats utifrån den svenska hälso- och sjukvårdskontexten.
Källa:
OECD (2020), Addressing Challenges in Access to Oncology Medicines, Analytical Report
Prioritering
Prioriteringar i den svenska hälso- och sjukvården utgår från den etiska plattformen och principer om människovärde, behov och solidaritet och kostnadseffektivitet. Prioriteringar kan ske på olika sätt.
Att prioritera innebär att rangordna och välja ut de alternativ som ska sättas före och åtgärdas framför de alternativ som ska senareläggas eller inte åtgärdas alls. Alternativen ska vara övervägda och relevanta. Prioritering kan ske på individ-, grupp- eller populationsnivå. Att ransonera innebär prioritering som medför bortval, begränsning eller fördröjning av en åtgärd. Att utmönstra innebär att välja bort åtgärder som visat sig sakna relevans eller positiv effekt, eller där nya metoder eller terapier som bättre tillfredsställer ouppfyllda behov finns att tillgå.
Begreppet har sin utgångspunkt i de lagstadgade prioriteringsprinciperna för hälso- och sjukvården.
Källa:
Se bl a Betänkande 1996/97:SoU14, Prioriteringar inom hälso- och sjukvården; Carlsson P och Waldau S (2013), Att välja rättvist- Om prioriteringar i hälso- och sjukvården;
Implementering
Utifrån hälso- och sjukvårdshuvudmännens lagstadgade uppdrag och ansvar avser begreppet implementering den beredning, beslut och procedurer som används för att införa precisionsmedicin i klinisk vardag. En långsiktig och hållbar implementering innebär att metoder och teknologier etableras, blir kända, används och görs tillgängligt på ett sätt som är ekonomiskt och operativt hållbart för verksamheten.
Begreppet har sin utgångspunkt i Socialstyrelsens beskrivning av implementering och har förtydligats utifrån sjukvårdshuvudmännens lagstadgade ansvar och uppdrag.
Källa:
Socialstyrelsen (2012), Om implementering