För att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi nödvändiga kakor. Vi använder också kakor för webbanalys för att förbättra webbplatsen.
En god hälsa är när man mår bra både fysiskt och psykiskt. Oavsett vilket hälsotillstånd barnet har finns det mycket du och ni tillsammans kan göra för att hen ska må så bra som möjligt.
Det finns olika typer av hälsa som till exempel fysisk hälsa, sexuell hälsa och psykisk hälsa. Den här texten fokuserar på den psykiska hälsan, och på vad du som närstående vuxen kan göra för att främja psykisk hälsa hos barn och unga.
Alla mår dåligt ibland och det går inte att må bra eller vara glad hela tiden. Men det finns mycket du kan göra för att barnet ska må så bra som möjligt, oavsett vad hen går igenom eller har svårt med i vardagen. Genom att fokusera på det som går att påverka kan både den fysiska och psykiska hälsan förbättras.
Barn och ungas hälsa påverkas mycket av deras levnadsvanor, vilka i stor utsträckning styrs av familjens och närståendes vanor. Därför är ditt inflytande och stöd viktigt för att barnet ska leva hälsosamt i vardagen.
Var ett stöd i vardagen
Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutiner i vardagen, hjälp med tidsplanering och bra mat-, sömn- och motionsvanor är alltid viktigt för att barnet ska må bra. Barn och unga påverkas även mycket av sin omgivning och relationer. Problem hemma, svårigheter i skolan och sociala problem är exempel på vad som kan leda till psykisk ohälsa.
Under livets gång behöver barnet möta och hantera olika utmaningar, problem och situationer. Som förälder eller närstående vuxen är det därför viktigt att alltid försöka vara ett stöd och vägleda barnet när hen går igenom olika saker.
Bekräfta och lyssna
Se till att det finns tid för samtal och reflektion tillsammans. Fråga barnet hur hen mår och prata om hur det fungerar i skolan, med vänner och övriga relationer. Visa intresse för vad barnet går igenom i livet och bekräfta hens känslor och tankar. Prata också om vad hen gör och tar del av på nätet och i sociala medier.
Barn och unga spenderar mycket tid framför skärmen och en stor del av deras liv sker på nätet. Att ofta vara uppkopplad och vistas i digitala miljöer (som till exempel sociala medier och onlinespel) är något som unga kan behöva vägledning kring för att kunna hantera på bra sätt.
I sociala medier visas många idealbilder där fokus ofta är på utseende, framgång och status. Det är vanligt att unga jämför sig mycket med andra vilket kan påverka självkänslan negativt och göra att barnet känner sig stressad. Uppmuntra barnet att ta en paus från sociala medier ibland och att sluta följa konton som får hen att må dåligt. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att äldre barn och tonåringars skärmtid ska begränsas till 2–3 timmar per dag.
Hjälp barnet att aktivera sig. Uppmuntra barnet att testa nya saker och gör olika aktiviteter tillsammans.
Ta reda på barnets intressen och utgå från vad hen tycker är kul. En hobby eller fritidsaktivitet som barnet trivs med är positivt för hälsan.
Hjälp barnet att hitta bra rutiner och strategier för att hantera stress.
Håll koll på barnets spelvanor och andra tidsfördriv. Sträva efter att hitta en bra balans mellan produktivitet, pauser, återhämtning och nöje.
Lär dig mer om psykisk hälsa och dela med dig av kunskapen till barnet.
Var en bra förebild och se över dina egna levnadsvanor.
Om barnet inte vill prata med dig
Ibland kanske barnet inte vill prata med dig om hur hen mår och då är det viktigt att respektera det. Då kan du säga att du finns där om hen behöver något eller vill prata senare.
Påminn barnet om att det är okej att må dåligt, att det är vanligt och att det inte är något att skämmas över. Berätta också att det är bra att ta emot hjälp, både av personer i barnets närhet som hen litar på och av till exempel skolan, vården eller kommunen.
Psykisk hälsa är hur man mår i förhållande till sina känslor och tankar. Att må bra psykiskt är när man känner sig glad, trivs med livet och känner att man klarar av utmaningar i vardagen. Den psykiska hälsan påverkas av många olika saker, som till exempel av ens livssituation, relationer och självbild.
När man mår dåligt psykiskt kallas det för psykisk ohälsa. Det går att ha lindrigare psykisk ohälsa och svårare eller mer allvarlig psykisk ohälsa. Lindrigare psykisk ohälsa kan till exempel vara att ofta känna sig stressad, orolig eller nedstämd. Svårare och mer allvarlig psykisk ohälsa kan till exempel vara att ha svår ångest, ett självskadebeteende eller en ätstörning.
Hur vet jag om barnet mår dåligt psykiskt?
Psykisk ohälsa kan visa sig på olika sätt. Som förälder eller närstående är det viktigt att vara uppmärksam på beteendeförändringar hos barnet och tecken på sämre mående över tid.
Tecken på psykisk ohälsa hos barn och unga:
ökad ilska och irritation
oro, ångest och nedstämdhet
förändrad aptit
koncentrationssvårigheter
ökad trötthet och mindre energi
problem med sömnen
magont, huvudvärk eller illamående
barnet verkar frånvarande och isolerar sig
minskat intresse för saker hen brukar gilla.
Vad påverkar den psykiska hälsan?
Hur man mår psykiskt beror på både arv och miljö. Arv innebär att vissa typer av psykisk ohälsa och diagnoser kan vara ärftliga, och att flera personer i samma familj eller släkt kan ha samma diagnos. Miljö innebär att ens psykiska hälsa påverkas av vad man är med om i livet och av ens relationer. Levnadsvanor (mat, sömn och motion) påverkar också ens psykiska hälsa.
Det som pågår i barnets liv kan delas in skyddsfaktorer och riskfaktorer. Skyddsfaktorerna skyddar mot riskfaktorerna och minskar risken för psykisk ohälsa. De skyddsfaktorer som finns i barnets liv hjälper hen att klara av utmaningar i livet, som till exempel stress i skolan, konflikter och kriser. Alla går igenom svåra saker i livet men skyddsfaktorer gör det lite lättare att hantera problem och motgångar under livets gång.
Exempel på skyddsfaktorer:
bra och stöttande relationer (vänner, familj)
en meningsfull fritid (fritidsaktiviteter, hobby)
bra matvanor och regelbunden rörelse
bra sömn och tillräckligt med återhämtning
hjälp och stöd i skolan.
Exempel på riskfaktorer:
ekonomiska problem
utanförskap (ensamhet, mobbning, diskriminering)
problem hemma eller i familjen
skadligt bruk och beroende (nikotin, alkohol, droger)
sjukdom eller skada
kris och allvarliga händelser.
Diagnoser är namn på olika hälsotillstånd och sjukdomar. De används i vården för att kunna ge rätt hjälp och behandling. Diagnoser kan också hjälpa dig att förstå dig själv och andra bättre.
Vissa diagnoser föds man med och andra kan utvecklas över tid, till exempel om man går igenom en kris eller har varit med om något skrämmande. Diagnoser finns för de flesta hälsoproblem, svårigheter och känslotillstånd. Det finns diagnoser för bland annat depression, ångest, adhd och ätstörningar, men också för sömnproblem, mardrömmar, relationsproblem och ilska.
Utredning och att få en diagnos
När du och barnet söker hjälp och får kontakt med vården får ni prata med en behandlare (till exempel en sjuksköterska, kurator, psykolog eller läkare). Behandlaren bedömer och utreder vilken typ av psykisk ohälsa och diagnos som barnet har. Varje diagnos har kriterier som behöver uppfyllas för att få just den diagnosen. Därför får barnet svara på frågor, fylla i formulär och ibland genomföra olika tester. Behandlaren behöver i de flesta fall också fråga dig som förälder eller vårdnadshavare om hur barnet mår och fungerar, och i vissa fall även andra närstående som till exempel lärare på barnets skola.
Med hjälp av informationen om barnets mående och diagnosen kan behandlaren erbjuda rätt hjälp och behandling. Om barnet till exempel får diagnosen depression får hen behandling för det.
Inom psykiatrin och vården används många namn och begrepp för att beskriva olika typer av psykisk ohälsa, tillstånd och diagnoser. I listan nedan beskrivs några av de vanligaste.
Vanliga tillstånd och diagnoser:
Ångestsyndrom Gemensamt för alla ångestsyndrom är att känna starka känslor av oro och ångest som påverkar ens liv negativt. De vanligaste diagnoserna är generaliserat ångestsyndrom (GAD), paniksyndrom, social ångest, separationsångest, specifika fobier, tvångssyndrom (OCD) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Mer om olika typer av ångest
Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) NPF är ett samlingsnamn för flera olika diagnoser. De vanligaste NPF-diagnoserna är adhd, autism, Tourettes syndrom och språkstörning. NPF innebär att vissa delar av hjärnan fungerar annorlunda än hos personer utan en NPF-diagnos. Mer om NPF-diagnoser (attention.se)
Affektiva tillstånd Affektiva tillstånd innebär att känna sig nedstämd, deppig eller att uppleva andra starka och intensiva känslor. Exempel på affektiva tillstånd är diagnoser som depression och bipolär sjukdom.
Ätstörning Att ha en ätstörning innebär att man fokuserar mycket på och känner ångestkänslor kring mat, vikt och kroppen. Exempel på ätstörningsdiagnoser är anorexi, bulimi och hetsätningsstörning.
Det går att ha flera diagnoser samtidigt. Om man till exempel har en depression är det vanligt att också ha problem med ångest. Det är också vanligt att personer med adhd samtidigt har en annan NPF-diagnos (till exempel autism eller Tourettes syndrom). Om man har en NPF-diagnos kan man också ha annan psykisk ohälsa (som till exempel stress eller sömnproblem).
Ibland kan det vara svårt att veta när det är dags att söka professionell hjälp. Om du känner dig osäker finns det flera du kan kontakta för att få råd och vägledning.
Om hjälpen här inte är tillräcklig kan du som förälder eller närstående vuxen kontakta En väg in för att få råd och söka hjälp. En väg in är en digital mottagning för Bup i hela Skåne som tar emot alla nya kontakter med Bup.
Tänk på att ju äldre barnet är desto viktigare är det att du berättar att du tänker söka hjälp så att hen kan vara delaktig.
Hjälp hos kommunen och socialtjänsten
Du kan kontakta din kommun och socialtjänsten för att få råd och stöd gällande föräldraskap, konflikter i familjen, kriser, ekonomisk utsatthet eller alkohol- och drogproblem. Om du misstänker eller känner till att ett barn far illa ska du kontakta socialtjänsten så att barnet kan få hjälp. Du som arbetar med barn och unga (till exempel inom vården eller som lärare) har skyldighet att kontakta eller göra en orosanmälan till socialtjänsten.
Flera kommuner och föreningar erbjuder också hälsofrämjande och sociala fritidsaktiviteter för unga inom till exempel konst, kultur och idrott. Du hittar mer information och kontaktuppgifter på din kommuns webbplats.
Om det finns misstanke om att barnet har självmordstankar eller ett allvarligt självskadebeteende ska ni söka hjälp akut. Det går att kontakta Bups akutmottagning i Malmö dygnet runt. Du kan också kontakta Självmordslinjen på mind.se för att få råd och stöd.