Oro och ångest

Det finns ingen enkel eller snabb lösning för att bli av med ångest och andra jobbiga känslor. Men du kan hjälpa barnet att lära sig hantera och förstå ångesten bättre, så att den inte behöver påverka hens liv lika mycket.

Hur fungerar ångest?

Ångest fungerar som hjärnans varningssignal och hjälper oss att förstå om något är farligt eller dåligt för oss. Känslor som oro och rädsla hjälper oss att överleva. Utan känslorna hade vi varit sämre på att akta oss och fly när det behövs. Därför är det normalt att känna ångest, oro och rädsla.

En panikattack är när ångesten känns i kroppen och det uppstår panikkänslor. Det kan vara mycket obehagligt men känslorna är inte farliga. Dom värsta ångestkänslorna går alltid över av sig själv efter en stund.

Ångest är en kombination av tre saker:

• Kroppen reagerar
  Hjärtat börjar slå snabbare, musklerna spänns och andningen blir snabbare.
  
  
• Oroliga tankar
  Till exempel tankar om att något hemskt kommer att hända.
  
  
• Reaktion och agerande
  En reaktion på ångest är att göra saker för att försöka fly eller undvika det jobbiga. Andra reaktioner kan vara att bli stel av rädsla, börja gråta eller ”slå tillbaka” mot det som upplevs som hotfullt, genom att till exempel fäktas eller sparkas.

Om ångest blir ett problem

Det går att känna ångest även när det inte finns någon fara. Då kan ångest bli ett problem eftersom det kan leda till att barnet får en överdriven rädsla för saker och situationer som egentligen inte är farliga.

De två viktigaste sakerna barnet behöver göra om hen har problem med ångest:

• Utmana sina rädslor och öva på att göra saker som får hen att känna ångest.
• Förstå och förändra sina beteenden och tankemönster.

Ofta behöver barn och unga hjälp med detta. Det är också viktigt att visa att du finns där för barnet när hen behöver dig. Fråga hur barnet mår och berätta att du finns där om hen behöver hjälp eller vill prata om något.

Hjälp barnet att utmana sina rädslor

Oro och ångest kan leda till att det blir svårare att må bra och klara av olika saker i vardagen. Om barnet till exempel undviker vissa situationer på grund av ångest är det viktigt att hjälpa barnet att utmana sig själv och öva på att göra det som hen tycker känns jobbigt och skrämmande.

Förutom att undvika olika saker kan barn och unga även utveckla olika kontrollbeteenden. Ett kontrollbeteende kan till exempel vara att undvika ögonkontakt, prata tyst i sociala sammanhang eller att ta en annan väg när hen ser en hund på gatan.

Det kan vara svårt för barnet att förstå att hen använder sig av olika kontrollbeteenden och på vilka sätt de begränsar och kan påverka livet negativt. Det kan också kännas svårt att sluta med kontrollbeteenden eftersom beteendena kan upplevas som ”lösningar” och sätt att ”slippa” ångest i stunden. Men ju mer barnet undviker det som gör hen orolig eller rädd desto värre kan ångesten bli.

Det finns flera saker du och ni tillsammans kan göra för att barnet ska bli bättre på att hantera sin ångest och sluta med kontrollbeteenden.

• Kartlägg rädslor och beteenden
  Fråga barnet vilka situationer som hen brukar undvika och känna oro inför. Skriv ner barnets rädslor och orostankar och prata om varför det är så. Diskutera även vilka kontrollbeteenden som barnet brukar ha i olika situationer.
  
  
• Sätt upp mål
  Fråga barnet vad hen skulle vilja kunna göra trots att hen känner ångest. Det kan till exempel vara att prata inför folk eller kunna vara i en källare där det kan finnas spindlar.
  
  
• Utmana och öva
  Hjälp barnet att utmana sig själv och öva på det som känns skrämmande eller jobbigt utan att använda sig av sina kontrollbeteenden.
  
  När ångestkänslor uppstår kan du uppmana barnet att försöka stanna kvar i de jobbiga känslorna en stund. Det kan vara väldigt svårt och kräver stort mod av barnet. Men genom att stanna kvar i känslan vänjer sig barnet vid känslan och situationen. På så vis blir det med tiden lättare för barnet att göra det hen tycker känns skrämmande, jobbigt eller svårt. Stötta och ge beröm när barnet anstränger sig och gör framsteg (små som stora).

Hjälp barnet att förändra sina tankemönster

Om barnet oroar sig mycket och känner ångest är det även vanligt att hen har katastroftankar och ofta tänker att något hemskt ska hända. Ofta är det inte så farligt som barnet tänker och tror när hen känner ångest. Tankarna kan därför vara orealistiska.

Det är bra att försöka hjälpa barnet att förstå vad som är orealistiska tankar när hen upplever något som skrämmande eller jobbigt. Du kan hjälpa barnet att få bättre koll på sina tankar och känslor genom att ställa frågor och tillsammans diskutera olika svar. Här är frågorna du kan ställa:

• Vad finns det för fakta om det du oroar dig för?
  Ett svar kan till exempel vara: ”Jag läste att en hund bet ett barn på gatan för några år sedan.”
• Vad skulle kunna hända istället, om det du oroar dig för inte händer?
  Ett svar kan till exempel vara: ”Hunden kanske springer fram och nosar på mig.”
• Vad hände förra gången du oroade dig eller var i samma situation?
  Ett svar kan till exempel vara: ”Hunden jag såg fortsatte att gå med sin ägare.”
• Vad kommer troligtvis att hända?
  Ett svar kan till exempel vara: "Hunden kanske tittar på mig och sen luktar på annat som den tycker är intressant.”
• Hur har det gått för andra i samma situation?
  Ett svar kan till exempel vara: “Många går förbi okända hundar varje dag utan att det händer något.”

Fler saker du kan göra för att minska oro och ångest hos barnet:

• Var ett stöd i vardagen och upprätthåll goda mat-, sömn- och motionsvanor. Hitta en balans mellan utmaning och anpassning för barnet. Det är viktigt att barnet utmanar sin ångest ofta, men ibland behöver det vara okej för barnet att återhämta sig och vara i sin komfortzon.
• Föreslå och gör olika avslappningsövningar (meditation, mindfulness) eller andra avkopplande aktiviteter tillsammans med barnet. Kom ihåg att barnet behöver göra avslappningsövningar även när hen mår bra för att det ska hjälpa när ångestkänslor uppstår.
• Om barnet mår väldigt dåligt eller upplever en panikattack kan du se till att finnas i närheten och trösta. Påminn barnet om att det inte är farligt och att de värsta ångestkänslorna alltid går över efter en stund.
• Var en god förebild och reflektera över dina egna känslor, tankar och beteenden. Barn och unga lär sig mycket om att hantera oro och ångest från vuxna.

Att känna oro och rädsla är normalt. Det är också en viktig del av barn och ungas utveckling.

Vanliga rädslor i olika åldrar:

• Spädbarn kan bli rädda för höga ljud. 
• Barn mellan 6–12 månader kan bli rädda för personer de inte känner. 
• Förskolebarn kan vara rädda för mörker, inbrottstjuvar eller fantasifigurer.
• Barn i tidig skolålder är ofta rädda för olika typer av djur, naturkatastrofer, kroppsliga skador eller sjukdomar. 
• Tonåringar är ofta rädda för att inte passa in eller att bli utstötta av andra. 

Det är även vanligt att unga känner oro för att till exempel inte duga eller göra bort sig. Det kan handla om att barnet har dålig självkänsla, känner stress och prestationsångest i skolan eller känner sig blyg och osäker i sociala sammanhang.

Under livets gång behöver barn och unga möta och hantera olika typer av problem och situationer som kan ge upphov till oro, rädsla och ångest. Som förälder eller närstående vuxen är det bra att alltid försöka vara ett stöd och vägleda barnet när hen går igenom olika saker.

Olika typer av ångestdiagnoser

Det finns olika typer av ångestsyndrom och diagnoser. För att barnet ska få en diagnos för ett ångestsyndrom krävs det att ångesten påverkar livet negativt och att symptomen funnits en längre tid.

Olika ångestsyndrom och diagnoser:

• Separationsångest
  Överdriven rädsla för att vara ensam eller ifrån människor man tycker om.
• Specifik fobi
  Rädsla för något som till exempel höjder, spindlar, sprutor eller blod.
• Social ångest
  Ångest i sociala situationer och stark rädsla för att göra fel eller göra bort sig.
• Paniksyndrom
  Att ofta få panikattacker och oroa sig mycket för att få det igen.
• Agorafobi
  Ångest i samband med platser och situationer som är trånga (buss, tåg, affärer, köer) eller tvärtom öppna (parkeringsplatser, broar).
• Generaliserat ångestsyndrom (GAD)
  Att ha ångest ofta och oroa sig mycket för många olika saker (till exempel prov, resor, aktiviteter).
• Selektiv mutism
  Oförmåga att kunna prata i vissa (sociala) situationer.
• Tvångssyndrom (OCD)
  Tvångssyndrom liknar många ångestsyndrom men fungerar lite annorlunda. Tvångssyndrom kan vara att barnet har tvångstankar som är jobbiga och/eller känner att hen måste göra saker på speciella sätt, som till exempel att tvätta händerna, ställa i ordning saker, upprepa ord i huvudet eller räkna.

Mer om tvångssyndrom och OCD (1177.se)

Skillnad mellan ångest och panikattack

Det är skillnad mellan att känna ångest och uppleva en panikattack. Ångest innebär ofta att man tänker på något specifikt som oroar eller känns skrämmande, och känslorna kan vara olika starka. Det går att lära sig att förstå och hantera ångest, så att känslorna inte behöver vara lika jobbiga på sikt.

En panikattack kommer ofta plötsligt och innebär starka känslor av rädsla och obehag som känns mycket i kroppen. Under en panikattack är det vanligt att känna panikkänslor och andra ångestkänslor väldigt starkt. Det kan kännas som att något är fel i kroppen och vara mycket obehagligt, men det är inte farligt.

Det kan vara svårt att stoppa eller tänka bort en panikattack. Istället behöver man försöka att acceptera känslorna och vänta tills de går över av sig själv. Kroppen tar hand om attacken och lugnar ner sig själv efter en stund.

Mer om paniksyndrom (1177.se)

Ångest är olika för alla

Oro och ångest kan kännas och yttras på olika sätt, och det behöver inte hänga ihop med en diagnos eller ångestsyndrom. Vissa känner oro och ångest oftare än andra. Alla barn föds med olika temperament och vissa har lättare för att ofta känna starka känslor. Det kan också bero på att barnet har varit med om skrämmande saker eller sett andra vara oroliga och uppleva ångest. Ungefär ett av tio barn upplever stark oro och ångest som också begränsar och hindrar dem i vardagen. 

Mer information om oro och ångest hos unga:

Ångest och fobier hos barn och tonåringar (1177.se)

Att vara orolig (1177.se)

Om stress och oro (bup.se)

Mer om paniksyndrom (1177.se)

Videoföreläsning om oro hos barn

Suicide Zero-podden: Livsviktiga snack (suicidezero.se)

Ibland kan det vara svårt att veta när det är dags att söka professionell hjälp. Om du känner dig osäker finns det flera du kan kontakta för att få råd och vägledning.

Om hjälpen här inte är tillräcklig kan du som förälder eller närstående vuxen kontakta Bups telefonrådgivning En väg in.

Telefonnummer: 020-51 20 20
Öppet varje helgfri vardag klockan 8.00–16.30.

Du kan också kontakta Bris eller Mind för att få råd och ställa frågor som rör barn och unga.

Bris vuxentelefon (bris.se)

Föräldralinjen hos Mind (mind.se)

Tänk på att ju äldre barnet är desto viktigare är det att du berättar att du tänker söka hjälp, så att hen kan vara delaktig.