För att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig använder vi nödvändiga kakor. Vi använder också kakor för webbanalys för att förbättra webbplatsen.
Att känna ångest är en del av livet. Det kan vara jobbigt och obehagligt, men känslorna är inte farliga. Ibland kan ångest leda till problem, till exempel om ångest och oro begränsar barnet och påverkar hen negativt i vardagen.
Ångest är ett annat ord för oro, rädsla, stress och nervositet. Att känna ångestkänslor ibland är normalt, men kan bli ett problem om barnet till exempel oroar sig mycket, är väldigt rädd för något eller undviker situationer som känns jobbiga.
Ångest är viktiga känslor som vi inte klarar oss utan. Därför finns det ingen enkel eller snabb lösning för att slippa ångest och andra jobbiga känslor. Men du kan hjälpa barnet att lära sig hantera och förstå sin ångest bättre. Ofta behöver barnet hjälp med att utmana sina rädslor och ifrågasätta sina tankar.
Hjälp barnet att utmana sina rädslor
När man känner ångest är det vanligt att vilja undvika det som känns jobbigt eller skrämmande. Det kan leda till att det blir svårare för barnet att klara av olika saker i vardagen. Förutom att barnet känner sig rädd för eller undviker situationer på grund av ångest, är det också vanligt att hen utvecklar olika säkerhetsbeteenden. Ett säkerhetsbeteende kan till exempel vara att undvika ögonkontakt, prata tyst, titta i mobilen eller sätta sig på en särskild plats i klassrummet.
Att sluta med säkerhetsbeteenden kan vara svårt eftersom de kan upplevas som ”lösningar” och sätt att ”slippa” ångest i stunden. Men över tid gör undvikanden och säkerhetsbeteenden att ångesten blir värre.
Om barnet undviker situationer eller använder sig av säkerhetsbeteenden är det viktigt att du stöttar och uppmuntrar barnet till att utmana sig själv, och öva på att göra saker trots att de känns jobbiga eller skrämmande.
Detta kan ni göra
Kartlägg rädslor och beteenden Prata med barnet om de situationer som brukar få hen att känna ångest. Vad kan ångestkänslorna bero på? Vilka känslor och tankar brukar barnet få? Vad brukar barnet göra för att undvika eller "kontrollera" jobbiga situationer?
Sätt upp mål Fråga barnet vad hen skulle vilja kunna göra trots sin ångest. Det kan till exempel vara att sova över hos kompisar eller att prata inför folk.
Utmana och öva
Hjälp barnet att utmana sig själv genom att öva på det som känns skrämmande eller jobbigt, och utan att använda sig av säkerhetsbeteenden.
När barnet börjar känna ångest kan du uppmuntra hen att försöka stanna kvar i den jobbiga känslan en stund. Det kan vara väldigt svårt och kräver stort mod av barnet. Men genom att stanna kvar i känslan vänjer sig barnet vid situationen. Med tiden kommer det bli lättare för barnet att göra sånt hen tycker känns jobbigt, skrämmande eller svårt.
Hur barnet utmanar sig själv och övar kan behöva göras stegvis. I början kan du behöva stötta mer genom att till exempel peppa barnet, hålla hen i handen och tillåta vissa säkerhetsbeteenden. Beröm barnet när hen anstränger sig och gör framsteg (stora som små).
Hjälp barnet att ifrågasätta sina tankar
Om barnet har problem med ångest eller oroar sig mycket kan det vara vanligt att hen ofta överdriver risken att något hemskt ska hända.
Uppmuntra barnet att fundera över vad som faktiskt är ”sant” och vad som kanske bara är orostankar. Du kan också ställa frågor till barnet och diskutera olika svar tillsammans.
Exempel på frågor du kan ställa
Vad finns det för fakta om det du oroar dig för?
Vad skulle kunna hända istället, om det du oroar dig för inte händer?
Vad hände förra gången du oroade dig eller var i samma situation?
Var ett stöd i vardagen. Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutiner i vardagen, hjälp med tidsplanering och bra mat-, sömn- och motionsvanor är alltid viktigt för att barnet ska må bra.
Hitta en balans mellan utmaning och anpassning för barnet. Det är viktigt att barnet utmanar sin ångest ofta, men ibland behöver det också vara okej för barnet att återhämta sig och vara i sin komfortzon.
Föreslå olika avslappningsövningar och gör avkopplande aktiviteter tillsammans med barnet. Kom ihåg att barnet behöver göra avslappningsövningar regelbundet för att de ska hjälpa när hen känner ångest.
Om barnet mår väldigt dåligt eller upplever en panikattack kan du se till att finnas i närheten och trösta. Påminn barnet om att det inte är farligt och att de värsta ångestkänslorna alltid går över efter en stund.
Var en god förebild och reflektera över dina egna känslor, tankar och beteenden.
Ångest fungerar som kroppens varningssystem. När man är med om något skrämmande eller hotfullt sätts varningssystemet igång, och man börjar känna ångestkänslor som oro, stress eller rädsla. Känslorna signalerar även till kroppen att göra sig redo för att möta olika hot. På så sätt hjälper ångest oss att överleva. Utan känslorna hade vi varit sämre på att agera, akta oss och fly när det behövs.
Men det går också känna ångest även fast man inte är i fara. Det är då ångest kan bli ett problem eftersom barnet kan börja undvika eller känna sig rädd för saker och situationer som egentligen inte är farliga.
Ångest är en kombination av tre saker
1. Kroppen som reagerar Hjärtat börjar slå fortare, man andas snabbare och musklerna spänns. 2. Oroliga tankar Till exempel om att något jobbigt eller hemskt kommer att hända. 3. Reaktion och agerande En vanlig reaktion på ångest är att vilja saker för att fly eller undvika det jobbiga. Andra reaktioner kan vara att bli stel av rädsla, börja gråta eller ”slå tillbaka” genom att till exempel fäktas eller sparkas.
Lider barnet av ångest?
Ångestkänslor kan komma smygande eller plötsligt, vara olika starka och kännas på olika sätt. Det kan vara svårt för barn och unga att sätta ord på sina känslor. Som förälder eller närstående vuxen är det bra att vara uppmärksam på vanliga symtom och tecken på ångest. Det är också bra att vara uppmärksam på beteendeförändringar hos barnet.
Tecken på ångest:
hjärtklappning
klump i halsen eller en känsla av att det är svårt att andas
Det är skillnad mellan att känna ångest och uppleva en panikattack. Ångest innebär ofta att man tänker på något specifikt som oroar eller känns skrämmande, och känslorna kan vara olika starka. Ibland kanske man bara känner lite ångest, och andra gånger kan känslorna vara starka och göra att man mår väldigt dåligt. Ångestkänslor kan också komma smygande och bli värre och värre under en stund. Det går att lära sig att hantera ångest bättre så att känslorna inte behöver vara lika jobbiga på sikt.
En panikattack kommer ofta plötsligt och innebär starka känslor av rädsla och obehag. Det kan också kännas mycket i kroppen, till exempel att man får hjärtklappning eller börjar svettas. Under en panikattack är det vanligt att känna panikkänslor och andra ångestkänslor väldigt starkt. Det kan kännas som att något är fel i kroppen och vara mycket obehagligt, men det är inte farligt.
Det kan vara svårt att stoppa eller tänka bort en panikattack. Istället behöver man försöka att acceptera känslorna och vänta tills de går över av sig själv. Kroppen tar hand om attacken och lugnar ner sig själv efter en stund.
Att känna ångest är en viktig del av barn och ungas utveckling. Här är exempel på vanliga rädslor i olika åldrar:
Spädbarn kan bli rädda för höga ljud.
Barn mellan 6–12 månader kan bli rädda för personer de inte känner.
Förskolebarn kan vara rädda för mörker, inbrottstjuvar eller fantasifigurer.
Under puberteten är det vanligt att oroa sig för att inte passa in, göra bort sig eller känna sig utanför. Det är också vanligt att barn och unga känner oro eller rädsla för till exempel sprutor, nya situationer, att sova borta eller att göra saker utan sina föräldrar.
Vanliga orsaker till ångest hos barn och unga:
något känns skrämmande eller obehagligt (spindlar, hissar, kräkningar, höjder)
stressigt i skolan (prestationsångest, redovisning, uppgifter, prov, resultat)
framtiden (jobb, pengar, klimatet)
förändringar i livet (flytt, ny skola, skilsmässa)
problem i relationer (familj, vänner, kärlek, ensamhet, mobbning)
barnet har levt med eller varit nära någon som har problem med ångest (fobier, trauman)
något oroar eller bekymrar barnet (livssituation, ekonomi, problem hemma)
annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel adhd, autism, tvång, ätstörning).
Olika typer av ångest
Det finns olika typer av ångestsyndrom och diagnoser. För att barnet ska få en diagnos krävs det att ångest påverkar hur barnet mår och fungerar i vardagen, och att problem och svårigheter funnits under en längre tid.
Ångestsyndrom och diagnoser:
Separationsångest Överdriven rädsla för att vara ensam eller ifrån man tycker om.
Social ångest Ångest i sociala situationer (till exempel en stark rädsla för att göra bort sig eller bli avvisad).
Selektiv mutism Att inte kunna eller ha svårt för att prata i vissa situationer (till exempel i skolan).
Paniksyndrom Att ofta få panikattacker och oroa sig mycket för att få det igen.
Agorafobi Ångest i situationer och på platser som är trånga (bussar, tåg, hissar och köer) eller öppna (parkeringsplatser, broar, torg).
Generaliserat ångestsyndrom (GAD) Att ofta känna ångest och oroa sig mycket för många olika saker (till exempel för prov, resor eller aktiviteter).
Tvångssyndrom (OCD) Tvångssyndrom liknar många ångestsyndrom men fungerar lite annorlunda. Tvångssyndrom kan vara att man har tvångstankar som är jobbiga. Det kan också vara att man känner att man måste göra saker på speciella sätt (till exempel att tvätta händerna, ställa i ordning saker, upprepa ord i huvudet eller räkna). Mer om tvångssyndrom och OCD (1177.se)
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) Man kan få posttraumatiskt stressyndrom efter att ha varit med om något hemskt eller skrämmande, som till exempel våld eller en olycka. Då kan man uppleva starka minnen och få ”flashbacks” där det känns som att det händer igen. Man kan också få ångest av situationer och platser som påminner om det man varit med om. Mer om PTSD och trauman hos barn och unga (1177.se)
Ångest är olika för alla
Ångest kan kännas och visa sig på olika sätt, och det behöver inte hänga ihop med en diagnos eller ångestsyndrom. Alla föds med olika temperament och vissa har lättare för att ofta känna starka känslor. Vissa får ångest oftare än andra och många har problem med ångest under vissa perioder i livet. Ungefär ett av tio barn upplever stark oro och ångest som också begränsar dem i vardagen.
Här hittar du mer information och råd om hur du kan hjälpa barn och unga.
Ibland kan det vara svårt att veta när det är dags att söka professionell hjälp. Om du känner dig osäker finns det flera du kan kontakta för att få råd och vägledning.
Om hjälpen här inte är tillräcklig kan du som förälder eller närstående vuxen kontakta Bups telefonrådgivning En väg in.
Telefonnummer: 020-51 20 20 Öppet varje helgfri vardag klockan 8.00–16.30.
Du kan också kontakta Bris eller Mind för att få råd och ställa frågor som rör barn och unga.
Tänk på att ju äldre barnet är desto viktigare är det att du berättar att du tänker söka hjälp så att hen kan vara delaktig.
Hjälp hos kommunen och socialtjänsten
Du kan kontakta din kommun och socialtjänsten för att få råd och stöd gällande föräldraskap, konflikter i familjen, kriser, ekonomisk utsatthet eller alkohol- och drogproblem. Om du misstänker eller känner till att ett barn far illa ska du kontakta socialtjänsten så att barnet kan få hjälp. Du som arbetar med barn och unga (till exempel inom vården eller som lärare) har skyldighet att kontakta eller göra en orosanmälan till socialtjänsten.
Flera kommuner och föreningar erbjuder också hälsofrämjande och sociala fritidsaktiviteter för unga inom till exempel konst, kultur och idrott. Du hittar mer information och kontaktuppgifter på din kommuns webbplats.
Om det finns misstanke om att barnet har självmordstankar eller ett allvarligt självskadebeteende ska ni söka hjälp akut. Det går att kontakta Bups akutmottagning i Malmö dygnet runt. Du kan också kontakta Självmordslinjen på mind.se för att få råd och stöd.