Bättre kunskap om immunförsvarets roll vid äggstockscancer

"Det är angeläget att öka förståelsen för immunförsvarets roll vid äggstockscancer", säger Sofia Westbom Fremer.
Cirka 700 kvinnor i Sverige drabbas varje år av olika former av äggstockscancer. Den vanligaste typen är ofta spridd när den upptäcks, har en dålig prognos och svarar inte på immunterapi. Med detta som bakgrund har Sofia Westbom Fremer, forskare vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet, disputerat på immunförsvarets roll vid äggstockscancer.

– Immunterapi har revolutionerat den onkologiska behandlingen av många cancerformer men dess effekt vid äggstockscancer är hittills begränsad. Det är mycket angeläget att öka förståelsen för immunförsvarets roll vid äggstockscancer och sjukdomens motståndskraft mot immunterapi, berättar Sofia Westbom Fremer, överläkare i klinisk patologi med specialinriktning på gynekologisk cancer.

Undersökt immunförsvaret vid äggstockscancer

I två delstudier har forskarna undersökt immunförsvaret vid höggradig serös äggstockscancer, HGSC, den vanligaste formen av äggstockscancer. Framför allt har de kartlagt hur immunceller och så kallade tertiära lymfoida strukturer ser ut, för att bättre förstå hur tumören samspelar med kroppens immunförsvar. Genom att studera detta samspel hoppas forskarna kunna förklara varför immunterapi hittills haft så begränsad effekt, och hitta ledtrådar till hur behandlingen kan göras mer träffsäker. 
 
Särskilt har forskarna lagt fokus på två proteiner i immunförsvaret, PD‑1 och PD‑L1, som tillsammans fungerar som ett slags bromssystem för immuncellerna när de kopplas ihop. I många cancerformer uttrycker tumörcellerna höga nivåer av PD‑L1, vilket gör att deras PD‑L1 kan kopplas till PD‑1 på immuncellerna och bromsa immunförsvaret. Det är just denna broms som många immunterapier försöker blockera för att hjälpa kroppen bekämpa tumören. 
 
I HGSC såg forskarna däremot något annorlunda. Här uttrycktes PD‑L1 inte främst av tumörcellerna, utan av immunceller i tumörens omgivning. Dessutom hade de patienter som hade höga nivåer av både PD‑1 och PD‑L1 en bättre överlevnad, framför allt om tumören också innehöll många lymfocyter.

Det tyder på att dessa markörer vid HGSC snarare speglar ett aktivt och mobiliserat immunförsvar – inte en tumör som lyckas slå av immunreaktionen. Fynden kan därför ge information om vilka patienter som kan ha störst nytta av framtida immunbaserade behandlingar. 

Analyserat genetiska förändringar

En mindre vanlig form av äggstockscancer associeras till den gynekologiska sjukdomen endometrios. Endometrios kännetecknas av kronisk inflammation där vi vet att regleringen av flera typer av immunceller är avvikande i den drabbade vävnaden. För att bättre förstå varför en liten andel endometriospatienter utvecklar äggstockscancer har forskarna följt upp och analyserat genetiska förändringar samt immunmiljön i endometriosvävnad hos personer som senare utvecklat cancer. 

– Syftet är att bland den stora gruppen endometriospatienter hitta de individer som löper hög risk att drabbas av äggstockscancer så att man kan erbjuda dem riskreducerande behandlingar, förklarar Westbom Fremer. 
 
Sofia Westbom Fremers avhandling:
Navigating Immune Landscapes in Ovarian Cancer - Spatial and Genomic Insights into High-Grade Serous and Endometriosis-Associated Histotypes - Lunds universitet