Föräldrastödjare Fia: "Det finns bara möjligheter"
I början var det turbulent eftersom varken jag eller min dotters pappa hade någon tidigare erfarenhet av hörselnedsättning. Jag minns när jag läste dikten ”Välkommen till Holland” av Emily Pearl Kingsley och det kändes precis så: man hade förberett och packat och var på väg till Italien, men hamnade i Holland.
Cochleaimplantat och teckenspråk hjälpte språkutvecklingen
Vår flicka fick sitt första cochleaimplantat, CI när hon var nio månader. Jag minns när hon sa mamma första gången! När stavelserna kom en efter en så kände vi att nu kommer det att rulla på. Det gick fort för henne att komma igång med det talade språket. Men först lärde vi oss teckenspråk. Dottern var bara tre månader när vi gick introduktionsutbildningen. Vi kom snabbt igång och kände snart att vi kunde kommunicera med vårt barn. Detta gjorde att vi kastades in i dövvärlden och det var fantastiskt då vår teckenspråkslärare var den första döva person som vi träffade. Att vi lärde oss att teckna tidigt påverkade kommunikationen positivt. I början blandade vi tecken och tal för det kändes naturligt att teckna lite och prata lite. Vår dotter behöll många tecken länge även efter det att hon börjat använda ord. Nu är det mest talad kommunikation som gäller hemma hos oss, men teckenspråket finns alltid där vid behov.
Värdefullt med ett kontaktnät
Det betydde mycket att vi fick kontakt tidigt med läkare för medicinsk utredning, kurator för stöd och fick träffa andra föräldrar och barn i samma situation som oss. Och att vi fick verktyg för att kommunicera med vår dotter. Jag sökte mycket information och hittade andra familjer via internet som jag kände var i liknande situation som oss. Det var värdefullt. Vi hade i början velat känna någon som hade CI, barn eller vuxen spelade ingen roll. Jag hade velat veta att det här löser sig. En tänker ju att detta är något som händer andra och inte en själv. Detta berättar jag gärna mer om för dig när vi träffas.
Bra att lära sig att berätta om sitt CI för andra
Vi ville att CI skulle bli som en del av vår dotter och inte vara något som vi skulle dölja eller skämmas över. I början var det svårt att berätta för andra att vår dotter var döv. Jag ville att de skulle se min dotter som hon är i första hand. Inte som ett dövt barn. Jag har lärt mig på vägen att jag inte alltid behöver berätta det för alla. Vi har alltid strävat efter att hon ska höra hur vi berättar för andra att hon har CI. Då skulle hon kunna göra det själv när hon blev äldre. Idag berättar hon gärna att hon har CI, men visst finns det tillfällen hon inte vill ”vara sitt CI”.
Dövheten ska inte begränsa vår dotter
Vårt barn har fått testa olika aktiviteter och vi har inte velat begränsa henne. Jag är lösningsorienterad och det finns oftast lösningar. Hon har till exempel fått testa att spela gitarr. Vi har tänkt att hon hör på sitt sätt för, vi vet ju inte, kanske har hon ett annat gehör än vad vi har.
Vi har mött många föräldrar som vandrat samma stig som vi gör och jag delar gärna med mig av vår resa till dig.
Om föräldrastödjare
Namn: Fia
Språk: svenska och engelska.
Om dottern
Funktionsnedsättning: dövhet.
Språk: talat språk och teckenspråk vid behov.
Hjälpmedel: cochleaimplantat.
Födelseår: 2012.
Skolgång: Flyttade 2022 till Kanada och går nu i en kommunal kanadensisk skola där undervisningen sker på engelska och franska.
Syskon: en storebror född 2015. En lillasyster född 2019 som också har cochleaimplantat.
Kontakt
Vill du veta mer om vad det innebär att få tillgång till en föräldrastödjare? Kontakta din hörsel- och dövmottagning för barn och unga i Region Skåne.