Sjukhuset som alltid fokuserar på patienten

Viveca Dettmark vet. Hon var med redan på det gamla sjukhusets tid, och som ung sjuksköterska på ortopeden var hon med och visade upp det nybyggda centralsjukhuset. 

– Det var stort intresse från allmänheten. Jag var där även som sjuksköterska ifall någon skulle snubbla.  

Flytten från det gamla till det nya sjukhuset den 3 september 1973 gick bra. Strax innan skrevs nästan alla patienter ut och skickades hem, fast några svårt sjuka fick särskild transport till det nya. Allt var nytt och fint – men det var likväl ingen dans på rosor. En barnsjukdom som drabbade sjukhuset var överbeläggning och underbemanning. Viveca Dettmark, då klinikföreståndare för medicinkliniken, minns:   

– Det var tuffa tider. Vi var tvungna att bemanna bättre. Som föreståndare fick jag gå in som moraliskt stöd och ge konkreta handtag i vårdarbetet.

Aktiviteter byggde lagandan

Medarbetarna hade ändå roligt. I takt med att de hanterade utmaningarna blev de sammansvetsade.

– Vi ordnade fester, utflykter och tävlingar och satte upp en egen revy om en patient med värk i tån och turnerade ända till Helsingborgs Stadsteater! Vi skojade om alla avdelningar på sjukhuset, men hänvisade till sist patienten till primärvården…

Klarade stort besparingskrav

Vid ett skede kom ett krav på att spara 450 miljoner kronor. Då slogs sjukhusledningarna i Kristianstad och Hässleholm ihop och avdelningar stängdes. Med gemensamma krafter klarade personalen av sparkravet och kunde i samma veva också börja ge vård i hemmet för svårt sjuka i livets slutskede. KVH (kvalificerad sjukvård i hemmet) startades, vilket numera kallas för ASIH (avancerad sjukvård i hemmet). Den etableringen har haft stor betydelse för de svårast sjuka och döende patienterna.

– Jag är stolt över att ha fått vara med och lägga grunden för denna nya organisation i vården.

Satsade på bred samverkan

Viveka Dettmark blev sedan hälso- och sjukvårdsstrateg med ansvar för planering, utbildningsfrågor, forskning och utveckling. Hon brann också för samarbete med kommunerna och primärvården samt högskolan och sjuksköterske- och undersköterskeutbildningarna. Ett antal sjuksköterskor har doktorerat och blivit professorer sedan högskolereformen på 1990-talet gjorde den karriärutvecklingen möjlig.  Den gemensamma forskningsplattformen betyder fortfarande väldigt mycket för sjukhuset, kommunerna och primärvården. Genom utbildning, forskning och tillämpning av resultaten har personalgrupper fått utvecklas till gagn för den enskilde patienten i hela vårdkedjan.

Sjukvårdsbiträden blev undersköterskor, undersköterskor blev sjuksköterskor

På 1980-talet kom både hälso- och sjukvårdslagen och patientjournallagen med krav om ökad dokumentation, bättre bemötande och ökad säkerhet. Det behövdes då fler sjuksköterskor och undersköterskor. Därför fick sjukvårdsbiträden gå nya utbildningar. Så fort sjukvårdsbiträdena gick i pension bytte tjänsterna skepnad till undersköterska eller sjuksköterska.

– Vi avskedade aldrig någon, men höjde kraven för att vi skulle kunna möta patienternas behov.

Nöjda medarbetare och nöjda patienter

På 1990-talet kom ädelreformen som innebar en förflyttning av patienter inom sjukhusets äldre- och långvård till vård i kommunal regi. Tiotusentals patienter i Sverige bytte vårdgivare och tiotusentals medarbetare bytte arbetsgivare. Då gällde samarbete för att ge alla rätt utbildning och certifiering. 

– Var alltid fokuserat på den enskilde patientens behov, säger Viveca Dettmark. Därför var alla tvungna att klara sina nya arbetsuppgifter. Det krävde i sin tur att vi chefer var närvarande och tog hand om våra medarbetare. Kristianstad var dragloket för hela Skåne i det arbetet.