Britt-Marie har många minnesvärda ögonblick från operation.
– Jag glömmer aldrig första gången jag var med om ett kejsarsnitt och det kom ut en liten bebis. Det var fantastiskt! säger Britt-Marie Andersson, som kallas Bitte, och skrattar gott.
– Jag minns även när jag skulle assistera vid ett operationssår, det var jättenervöst men så spännande. Jag fick ju lära mig hur människan ser ut inuti.
När hon kom till operationsverksamheten på CSK 1973 som sjukvårdsbiträde lärde hon sig hur man skulle förbereda och plocka ihop instrumenten inför en operation. Alla skrev i sin egen anteckningsbok.
– Man lärde sig så bra man kunde. Som ung gick det fort att lära sig.
Hon började redan på gamla sjukhuset i Kristianstad den 14 februari 1972. Då var hon anställd på "vakans" och fick upp ögonen för operationsverksamheten.
– På det nya sjukhuset var det stort och modernt. Vi hade gröna tygkläder som arbetsklädsel och sa alltid "doktorn" till läkaren 1973. Vi var unga, pigga och hade väldigt skoj. Ingen dag var den andra lik. Det var, och är, fortfarande lika spännande, säger Bitte.
Britt-Marie tänker ofta på att det varit en enorm utveckling, med både teknik och nya instrument. Titthålskirurgi nämner hon som ett exempel.
– Kirurgen arbetar genom små hål med titthålsinstrument in i kroppen eller magen. Patienten är sövd under tiden. Oftast kan patienten åka hem samma dag.
Allt som hänt inom operation med ny teknik och apparatur är enormt spännande!
– Många fler operationer i framtiden görs med hjälp av robotkirurgi, tror jag. Vårdtiderna för patienterna blir allt kortare. Det gynnar alla - vården och patienterna.
Britt-Marie Andersson utbildade sig till undersköterska på 1990-talet. Jag har alltid tyckt att min roll har varit bra, och inte valt att vidareutbilda mig. Jag trivs väldigt bra, med alla goa kollegor, oavsett yrkesgrupp.
– Alla medarbetare är lika viktiga och behövs för att kunna göra jobbet - ta hand om patienterna.
Som pensionär har hon trappat ner, men fortsatt att ha kvar "hjärtat" på operation. Nu arbetar hon då och då, bland annat vid pacemaker operationerna.
– Det är bäst att trappa ner och inte sluta helt. Det är kul att hålla sig a jour och vara med. Så länge jag är pigg fortsätter jag att jobba, avslutar Bitte.
