Hjärtläkaren Ola Ohlsson, kom från Malmö till Kristianstad 1980, var länge ensam kardiolog i nordöstra Skåne. Han har under flera decennier bidragit till en hjärtsjukvård som nått världsklass.
– Vi har alltid varit som ett universitetssjukhus i miniformat, säger han. Det är lagom stort och alla känner alla. Under alla mina 30 år på CSK hade jag förmånen att få arbeta med avdelningsföreståndare Elisabeth Mattsson och andra erfarna sjuksköterskor på hjärtavdelningen. Vi var först i landet med att etablera mottagningar där sjuksköterskorna arbetade självständigt med uppföljningar och förebyggande åtgärder. Sjuksköterskorna fick också ansvaret för uppföljningen av de patienter som fått pacemaker.
Fram till i början av 1970-talet vårdades patienter med hjärtinfarkt i en allmän sjuksal. Det fanns heller ingen bra övervakningsteknik.
– När vi inom hjärtsjukvården började övervaka hjärtats status och rytm dygnet runt och sätta in åtgärder vid rätt tillfälle sänktes sjukhusdödligheten från 30 till 20 procent.
Tekniken med by-passoperationer etablerades på 1970-talet, till en början mest som symtomlindring för svår kärlkramp, men efterhand även som livräddande. Snart kom även tekniken att via en ballong i spetsen på en kateter vidga det trånga stället i hjärtats kranskärl. Det är idag ett enkelt rutiningrepp som tillämpas på närmare 90 procent av patienterna, vilket medför att de kan gå hem dagen efter och slippa påfrestande öppna hjärtoperationer med hjärt-lungmaskin.
Som klinikchef ville Ola Ohlsson ha kranskärlsröntgen i Kristianstad 1983. Det skulle dock innebära att universitetskliniken i Lund skulle förlora inkomster, vilket skapade motstånd bland administratörer och kollegor från Lund. Därför tog det ytterligare några år innan medel beviljades till CSK.
Det faktum att man nu kan agera vid akuta symtom och öppna det tilltäppta kranskärlet har sänkt sjukhusdödligheten till dagens låga nivåer.
Ola Ohlsson nämner också sin kardiologkollega Thomas Pettersson, som utvecklade en metodik som kunde hjälpa patienter med svår kärlkramp som av olika orsaker inte var möjliga att operera.
Medicinkliniken hade mycket gott samarbete med chefen på centrallaboratoriet, professor Nils Tryding. Tillsammans tog man fram en ny laboratoriemetod för att kunna ställa diagnosen hotande hjärtinfarkt och tidigt kunna åtgärda kranskärlen.
– CSK var först att publicera dessa resultat, säger Ola Ohlsson. Metoden är nu etablerad överallt. Det är vi så klart stolta över. Utan det helhjärtade stöd som vi på kardiologsektionen fick från min företrädare på klinikchefsposten, docent Sigvard Persson, hade vi dock definitivt inte legat så långt fram när det gäller vetenskap och nytänkande på kliniken.
Idag kan man i vissa fall byta ut förkalkade hjärtklaffar mot nya via en kateter, vilket är särskilt gynnsamt för patienter som inte klarar större thoraxkirurgiska ingrepp. Den metoden tillämpas endast i Lund, men det är enligt Ola Ohlsson bara en tidsfråga innan CSK kan erbjuda detta.
Som ledande kardiolog reste Ola Ohlsson 1984 med en av de allra första svenska patienterna till Harefieldsjukhuset i London för transplantation av hjärta och lungor på en ung man från Skåne.
– I Sverige hade vi då ett otidsenligt dödsbegrepp och patienterna fick åka till England för att få genomgå organtransplantation. Patienten fick nya lungor och nytt hjärta och hade god livskvalitet i flera år. Nu opereras dessa patienter rutinmässigt i Lund och transplantationen går som regel alltid bra – såvida det finns tillgång till ett passande organ.
Ola Ohlsson, som nu är professor och granskar specialistutbildningar för läkare i hela landet, tillhör den generation kardiologer som fortfarande kan avgöra funktionen hos hjärtats klaffar genom att använda stetoskopet. Idag tillämpar man isotoper och använder ultraljudsteknik för att få en fullständig och säker bild av hjärtats funktion – en fantastisk utveckling inom diagnostiken.
– Förr thoraxopererade man ingen över 65 år, mest av kapacitetsskäl. Nu finns ingen övre åldersgräns, det är patientens medicinska status som avgör. Jag har själv satt in en pacemaker på en 100-åring.
