Christina Olander började på centraloperation januari 1976 och är fortfarande kvar som undersköterska efter 47 år.
– Under alla år har det varit så positivt och därför är jag fortfarande kvar som timanställd, fast jag gick i pension för flera år sedan. Det har alltid varit lika roligt att arbeta, under alla femtio år!
Christina arbetade på nya kirurgimottagningen på CSK under hösten 1973. Då kändes sjukhuset stort och modernt med stora ljusa utrymmen, behandlingsrum och läkarexpeditioner.
– Det nya sjukhuset gjorde så mycket intryck. Allt var så nytt. Det var med en gemytlig känsla som vi flyttade in från det gamla sjukhuset.
Stora skillnader fanns i arbetet inom operationsverksamheten jämfört med dagens avancerade operationsmetoder. Patienterna fick även vistas längre på sjukhuset efter en operation.
Nu görs många större operationer med titthålskirurgi, och även i kombination med robotassisterad kirurgi. Titthålskirurgi betyder att kirurgen inte behöver öppna bukväggen med ett vanligt operationssnitt utan endast mindre ”titthål”. Robotkirurgi betyder inte att det är en robot som opererar, utan det är läkaren som helt avgör hur operationen görs och styr robotens avancerade optik. Läkaren kan se operationsområdena i 3D-teknologi, medan hen styr roboten med joystick och pedaler.
På 70-talet tillverkade Christina och hennes kollegor en del sjukvårdsmaterial för hand minns Christina.
– I början av 70-talet tillverkades saker för hand för att vi behövde dem till operationerna. Vi tillverkade exempelvis öronpinnar. Vi använde tunna pinnar i metall, doppade pinnarna i äggvita och snurrade på bomull som blev handgjorda öronpinnar. Utvecklingen har varit fantastisk till dagens avancerade teknologi.
En större del av arbetstiden på 70-talet gick också åt att städa.
– Vi städade allt själva på operationsavdelningen. Vi diskade och packade allt som hörde till operationerna, till viss del ända fram till 2000-talet. I dag har vi en fantastisk sterilcentral som hanterar diskning, packning och sterilisering av instrument.
Det fanns en stor gemenskap bland medarbetarna minns Christina.
– Alla hjälptes åt. Vi var otroligt sammansvetsade - och är det fortfarande.
Patienterna kläddes in med gröna operationslakan, runt det aktuella området, i tyg inför operationerna i början av 70-talet. Det blev stora tunga tvättsäckar av kläder och tyglakan att tvätta efter operationerna. Idag används endast engångsmaterial vid operation.
– Vi tjejer var så fina i gröna, korta operationsklänningar. Alla ville ha dem i stället för byxorna som man tvungen att ha på ortopeden.
Christina minns inflyttningen från det gamla till det nya sjukhuset för 50 år sedan med glädje. Det nya sjukhuset var nytt och modernt. Patienterna kördes med ambulans i skytteltrafik från det gamla sjukhuset till CSK.
– De mest sjuka patienterna åkte ut från akutintaget och till den nya akutmottagningen. Jag upplevde att det gick smidigt.
Redan den 12 juni 1973 började Christina som städerska på röntgen, därefter var hon på akuten som outbildat sjukvårdsbiträde under en kortare tid.
– Som sjukvårdsbiträde lärde jag mig arbetet genom att fråga kollegor om hur jag skulle göra. ”Gör si och gör så”, sa de. Det gick jättebra.
Christina gick en vårdutbildning till undersköterska på Milnerskolan från januari 1974 till december 1975. Under tiden var hon anställd i personalpoolen.
– Överallt på CSK var jag och fick kunskap om många avdelningar på sjukhuset. Jag jobbade på helger och alla lov på CSK för att tjäna pengar. Många som läste till vårdyrken gjorde så på den tiden.
Med spaning 50 år framåt är troligen sjukvården ännu mer avancerad.
– Sjukvården kommer nog att vara mer krävande och mer högteknologisk men med patienten i centrum. Jag tror att vårdköerna för cancerpatienter är borta, eller i alla fall kortare. Och vi behöver jobba för att göra vårdyrken attraktiva, avslutar Christina
