Det var mycket skoj och överraskningar bland oss i personalen.
– När vi på förlossningen tryckte upp hissen och öppnande hissdörren hade någon placerat en plastjulgran i hissen, berättar Ann Bondesson. Det var både busigt och trevligt!
På den tiden fanns en väldig samhörighet mellan medarbetare på akutmottagningen, förlossningen och operation. Ann minns också stränga tilltal från chefer. Inget sjukvårdsbiträde skulle synas i onödan.
– Chefen kunde skrika ”Flickor!” när hen behövde ha hjälp. Ingen sa du utan man hette fröken. Och vi sjukvårdsbiträden satt vid ett annat bord än läkarna och svarade bara på tilltal. Men jag trivdes och fick fast jobb.
Ann Bondesson började arbetslivet på gamla sjukhuset i Kristianstad juni 1973, på pricken för 50 år sedan.
– Då var jag 17 och ett halvt år. Jag började på kirurgen, avdelning 9 i köket med att göra smörgåsar till alla patienter. Sedan lärde jag mig att ta hand om patienterna. Jag hade aldrig sett en sjuk patient, men det gick bra det med.
Hon var med om den stora flytten från det gamla till det nya sjukhuset.
– Vi körde patienter på bårar och i sängar i kulverten. Patienter åkte också ambulans. Flytten gick bra, vill jag minnas.
Ann Bondesson blev snabbt anställd i personalpoolen på 1970-talet. Hon utbildade sig i början av 1980-talet till undersköterska. Nu har hon varit medarbetare inom förlossningsverksamheten i 42 år och är på specialistmödravården på halvtid. Känslan och glädjen att få hjälpa till vid en förlossning finns fortfarande.
– En stor förändring och förbättring nu är att alla yrkesroller är lika viktiga. Liksom att den som behöver vård är i fokus och att vården bedrivs av ett team runt patienten.
Inför framtiden hoppas hon på fortsatt arbetsglädje.
– Jag är fortfarande glad över att gå till jobbet. Det är så roligt, avslutar Ann.
