Barn med affektanfall genomgår onödiga undersökningar
Den här artikeln publicerades ursprungligen av Lunds universitet.
Affektanfall, också kallade affektkramper, är episoder där ett barn tillfälligt slutar andas under en känslomässig reaktion, som ilska, rädsla eller smärta. Dessa episoder av affektanfall är vanliga hos små barn och är ofarliga.
En del barn får enstaka anfall, men det är mer vanligt med återkommande anfall. Runt 25 procent av alla barn mellan 0 till 5 år drabbas av enkla anfall, där de inte tappar medvetandet, och cirka 5 procent får svåra anfall där de kort tappar medvetandet. Ju äldre barnet blir desto mindre vanliga blir anfallen och oftast har barnet växt ifrån tillståndet till dess att det börjar skolan.
– Förloppet för affektanfall är väldigt tydligt. Anfallet utlöses alltid av en känsla. Även om barnet kan ha ramlat och slagit sig, är det ändå rädsla eller smärta som utlöser anfallet. Ansiktsfärgen skiftar och blir blek eller blå. Hela anfallet är kort och varar från några sekunder till en minut. Symtomen fanns beskrivna i patientjournalerna för över 90 procent av barnen med affektanfall i vår studie, säger Kees-Jan Pronk, forskare vid Lunds universitet och barnläkare på Skånes universitetssjukhus som även lett forskningsstudien.
Skrämmande att se
Affektanfall är ett välbekant begrepp inom sjukvården, men det finns inga diagnoskriterier eller riktlinjer för hur man ska utreda dessa barn när de söker sjukvård. Det gör att det finns en stor osäkerhet i hur man ska omhänderta patienten i det akuta skedet, men även hur uppföljningen bör se ut. Anfallen kan också vara skrämmande att bevittna för familjemedlemmar och ofta ge upphov till akuta, men onödiga, sjukvårdsbesök även efter det att barnet blivit diagnostiserat.
Sanna Hellström Schmidt är ST-läkare inom barn- och ungdomsmedicin vid Skånes universitetssjukhus, doktorand vid Lunds universitet och förstaförfattare till studien;
– Därför behövs det tydliga diagnoskriterier så att utredningar och behandlingar standardiseras. I dagsläget behandlar många läkare anfallen som ett mellanting mellan förstagångskramp och svimning, vilket inte är korrekt.
