Nya avdelningar hjälper sjukvården klara historiskt svår uppgift

Eric Wennerlund, Anneli Löfstedt och Tünde Blidal jobbar på nyöppnade Covidavdelning A.
Alla inom Skånes universitetssjukhus går nu samman för att tillsammans med övriga skånska sjukhus fortsätta klara en historiskt stor och svår uppgift. För att alla covidpatienter ska kunna få vård flyttas personal och nya avdelningar öppnar – och det snabbt. ”Det här handlar inte bara om mig, eller min arbetsplats. Det här är något större. Vår framtid”, säger sjuksköterskan Tünde Blidal.

Antalet covidpatienter är i skrivande stund mer än sex gånger så många som under vårens toppnotering. Semestrar har ställts in eller kortats, tjänstemän hjälper till med städning och måltider under lediga dagar och vårdstudenter hoppar in under tentaperioden. Planerad vård och kliniska studier pausas, för att nämna några av de åtgärder som satts in för att sjukvården ska kunna fortsätta vårda både covidpatienter och patienter med andra sjukdomar. 

Många verksamheter inom sjukvården har kämpat i frontlinjen under lång tid nu. För andra har omställningen blivit påtaglig först nu i ett senare skede. En av de största omvälvningarna hittar vi bakom bokstäverna A, B, C, D och E. 

– Vad hade vi? En vecka och någon dag på oss? Sedan skulle vi vara igång. 

Så säger Christoffer Bjurefjäll som tillsammans med Lejla Mehica delar på tjänsten som enhetschef för den nya Covidavdelning A på Skånes universitetssjukhus – en avdelning som inte fanns före december. 

Det som fanns, till skillnad från i våras, var rutiner och en ordnad process för hur en avdelning ska ställa om till covidvård. Det betyder inte att resan var lätt. 

– Det var ingen jätterolig vecka, kan jag säga. Eller, det var inte bara dåligt heller. Men det var mycket stress och många sömnlösa nätter, fortsätter Christoffer Bjurefjäll, som till vardags arbetar som driftansvarig sjuksköterska på Reumatologiavdelning 51. 

Christoffer Bjurefjäll har checkout med personalen på Covidavdelning A.

Christoffer Bjurefjäll har avstämning med personalen på Covidavdelning A.

Kollegor från sju olika verksamhetsområden

Hans nya kollega Lejla Mehica är betydligt mer rutinerad som enhetschef efter många år på Endokrinavdelning 21 och Hudmottagning Lund. Nu hittar du dem båda på plan 3 i Blocket på Skånes universitetssjukhus i Lund, ihop med ett 50-tal sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, arbets- och fysioterapeuter, medicinska sekreterare, receptionister och chefsstöd från sju skilda verksamhetsområden. I Njuravdelning 9:s utlånade lokaler håller de tillsammans 17 vårdplatser öppna, dygnet runt, för patienter som är i behov av syrgas. 

Nu befinner sig alltså Covidavdelning A i helt nya lokaler, med nya kollegor, nya patienter och en helt ny sjukdom. Andra avdelningar har redan gjort en liknande resa, och fler står på tur.

– Första tiden var alla lika förvirrade, men målet var tydligt. Det som var mest bekymmersamt var att alla är gäster här på avdelningen. Få kände till lokalerna, rutinerna och utrustningen, säger Lejla Mehica. 

Men att precis allting är nytt har också sina fördelar, lyfter Christoffer Bjurefjäll. 

– Alla här hade sin första dag samtidigt och alla är i samma sits. Personalen har varit helt fantastisk! Öppna och superschysta mot varandra. Det har bidragit till att vi svetsats samman, säger han.

– Här finns inget i väggarna. Vi försöker ha högt i tak och lyfta saker i grupp. Det som gäller är det vi kommer överens om tillsammans. Vi växer och blir bättre varje dag. Och vi jobbar hårt. Det här är ingen slutprodukt, säger Lejla Mehica och fortsätter:

– Men det har givetvis varit personliga samtal, tårar och klagomål. Ingen av oss vill vara i den här situationen, men det betyder inte att vi inte ska lösa det och att vi inte ska ställa krav på varandra, säger Lejla Mehica. 

Hur orkar ni? 

– Vad är alternativet? Att patienterna blir utan vård? Resan ger energi. Vi kunde inte namnen på varandra för några veckor sedan. Det är tungt, det är det. Och jag säger inte att vi inte dagligen har problem att lösa. Men i det stora hela är det en välfungerande enhet, säger Lejla Mehica. 

Christoffer Bjärefjäll fyller i: 

– I början var jag helt slut. Nu har saker och ting fallit på plats. Jag kunde tänka mig att det skulle bli ganska bra, men inte att det skulle bli så här bra. 

Med det sagt: ingen, varken medarbetare eller chefer kom till Covidavdelning A med ett glädjeskutt. För många var det ändå självklart. Anneli Löfstedt tillhör den skaran. Hon är inlånad specialistundersköterska från kirurgin.

– Jag tycker det är intressant att bredda mig, och sedan vill jag gärna hjälpa mina kollegor så mycket jag bara kan. Det har varit helt okej, stressigt och tungt men vi reder ut det genom att hjälpas åt.

Tünde Blidal, sjuksköterska från Akutavdelning kirurgi (Kava):

– Vi har en pandemi och då måste man vara villig att springa på bollen, även om beskedet tog lite tid att smälta. Det här handlar inte bara om mig, eller min arbetsplats. Det här är något större. Vår framtid.

Sjuksköterskan Eric Wennerlund, satt hemma med studierna i Mänskliga rättigheter när han bestämde sig för att rycka in i början av december.

– Jag såg att man efterlyste personal på Facebook och då kände jag att ”här kan jag ju inte jag sitta hemma och läsa om gubbar från 1700-talet”.

– Man känner ett kall, fyller Anneli Löfstedt i.

– Lite så faktiskt. Det är tufft, jag kan springa runt med visir och munskydd en hel kväll utan paus och vara så fruktansvärt trött. Ändå går jag härifrån nöjd, säger Eric Wennerlund.

Vården bär samhället

För Christoffer Bjurefjäll, som var utlånad till verksamheten för njurmedicin i våras, var det lika självklart att ställa upp.

– Man både vill och inte vill. Man vill ju inte utsätta sig för risker, samtidigt vill jag ställa upp för samhället. Det är ju trots allt därför jag ville arbeta i vården från första början. 

Så är det.

Vården har alltid varit samhällsbärande. Och just nu bär vården för fullt. 

– Någonstans har man ju alltid vetat det. Det är inget man går runt och tänker på när man jobbar dag in och dag ut, säger Tünde Blidal och fortsätter:

– Pandemin har definitivt gjort känslan mer påtaglig.