Därför bytte professorerna skrivbordsjobb mot covidvård

Anna Forsberg och Christine Kumlien, professorer i vårdvetenskap.
När vården ropar efter mer personal, kom hjälp från två vårdprofessorer som bytte sin akademiska vardag mot extrapass på en covidavdelning på Skånes universitetssjukhus. 

Christine Kumlien och Anna Forsberg är sjuksköterskor och professorer i vårdvetenskap på universiteten i Malmö och Lund. Erfarenheterna av att jobba kliniskt under pandemin har fått dem att fundera på hur man bäst kan ge personcentrerad vård under en pandemi.  

– Det är en utmaning att ge personcentrad vård när vi har en pågående pandemi. Det är en stor press att behandla en smittsam sjukdom som vi inte vet så mycket om, samtidigt som arbetsbelastningen ökat, konstaterar Christine Kumlien, professor i vårdvetenskap med inriktning kärlsjukdomar, på Malmö universitet.  

Hon har främst arbetat extra på en kärlavdelning, men även hunnit med pass på en covidavdelning. 

– Efter mina arbetspass har jag gått hem med många tankar. Att ständigt arbeta i full skyddsutrustning påverkar på många sätt. Det gäller idag även på de vårdavdelningar där icke covidpatienter vårdas. Dels är det jobbigt för egen del, men det måste också vara oerhört jobbigt för våra patienter. Vi behöver arbeta annorlunda och det innebär ofta färre möten med patienten och då blir kommunikationen lidande.  

Personcentrerad vård viktigt

Anna Forsberg håller med. Hon arbetar som professor i vårdvetenskap med inriktning organtransplantation, på Lunds universitet. 

– Det är viktigt att vi orkar vara personcentrerade – att vi ser patienten och är närvarande i stunden just för att covidvården i sig innebär en isolering för patienten på många sätt. Tänk på att du kan se patientens ansikte, men patienten kan inte se ditt. Var därför tydlig med vad du heter, ha ditt namn i stor text och berätta om du ler när du pratar.  

De förstår att det bland en stor del av vårdpersonalen finns en rädsla att själva bli smittade. Och en oro över att den egna vårdavdelningen måste ställa om till covidvård. 

– Jag måste erkänna att jag själv kände mig lite orolig inför första passet, berättar Christine Kumlien. Men om alla som kan och har möjlighet, går in och tar ett par pass avlastar det ordinarie personal enormt och ger dig samtidigt en nyttig erfarenhet. 

Anna Forsberg håller med: 

– Det var med stor motivation jag gick till mitt första pass på en covidavdelning, och jag är otroligt glad över den erfarenhet jag fått.  Man ska inte vara rädd att gå utanför sin bekvämlighetszon. 

Säkrare vård med gedigen genomgång

Hon och Christine Kumlien vill också slå ett slag för arbetssättet ”Head to toe” som ger underlag för en säkrare vård. 

– Jag inleder alltid med att fysiskt gå igenom alla patienter från topp till tå. Det innebär att du får stenkoll på hur dina patienter mår. Dagen efter kunde jag snabbt se när en patient blev sämre, menar Anna Forsberg. 

Christine Kumlien påpekar att rädslan för smitta och att inte vilja exponeras mer än nödvändigt kan innebära färre möten med smittade patienter. Som patient blir man då ganska isolerad. 

– Man går kanske inte in till en patient bara för att småprata. Nu samlar man ihop arbetsuppgifter och utför dem samtidigt och så snabbt som möjligt. Men det är viktigt att vi inte glömmer bort att se personen bakom patienten. Det finns en risk att man missar om en patient plötsligt blir sämre eftersom det medicinska läget kan förändras väldigt snabbt.

Anna Forsberg ger ett exempel. En av hennes första uppgifter var sitta hos en äldre patient som var på väg att dö. 

– Det var ovanligt eftersom jag inte tidigare hade någon relation till patienten. Hon fick ta farväl av sin dotter via en avdelningstelefon invirad i gladpack som jag höll intill hennes öra. Sedan lovade jag dottern att sitta hos mamman så länge det behövdes. Det var fint att kunna sitta där när hon lämnade livet.  

– När avståndet mellan anhöriga och patienter är stort och patienter avlider på grund av pandemin, är det viktigt att vi alltid ser patienter som personer. Vi får inte komma till det läget när vi inte sitter hos dem som är nära döden.  

Varför hoppade de båda in för att jobba extra under pandemin? 

– Vi har fått möjlighet att bidra till något unikt. Samhället har inte varit med om något liknande sedan spanska sjukan. Att jobba kliniskt med covidpatienter har både varit en ynnest och berikat oss personligen, menar Anna Forsberg. 

Erfarenheterna för de också vidare i sitt arbete på Malmö universitet och Lunds universitet. Ett konkret resultat är en standardiserad vårdplan för covidpatienter som Anna Forsberg jobbar på att ta fram. 

– En vårdplan är till stor hjälp och något att hålla sig i för alla som jobbar på en covidavdelning. Vårdplanen innehåller riktlinjer för hur man tar hand om patienterna så att de överlever och inte blir sämre. Det sparar tid att någon annan har tänkt ut hur man ska göra. Då kan man orka att vara personcentrerad. Jag hoppas att alla sjuksköterskor ser vårdplanen som en kärleksförklaring från mig, säger Anna Forsberg.