Frågor och svar från chatten med BUP

Hur känns det när man mår dåligt? Vad kan jag göra för att må bra?

Barn- och ungdomspsykiatrin i Skåne ordnade en chatt i samaband med Skåneveckan för psykisk hälsa. Här kan du läsa hela chatten från den 10 oktober.

 

Moderator: Chatten är nu öppen och vi svarar så fort vi kan. Välkommen att ställa era frågor fram till kl 19!


Butterfly: Är familjehem åt 16-årig ungdom från Afghanistan. Jan har bott hos mig i sju månader och innan dess har vi kännt varandra i ca 2 år. Det har varit en utmaning och vi har bråkat mycket tyvärr. Svårt för honom att anpassa sig och följa regler samtidigt väldigt hjälpsam på alla vis. Ibland har bråken blivit hotfulla och sist när jag vägrade låta han titta på fotboll för att han skulle studera tyckte jag tog han tag i mig ett par gånger runt armarna och drog/slet mig ifrån tvn så att jag fick blåmärke på armen.Jag har kontaktat våra socsekreterare men de har inte tid att kom förrän nästa vecka. Jag och ungdomen har pratat men han skyller ifrån sig och jag blir orolig för vad som händer nästa gång vi bråkar eller jag säger nej till något.Kan jag kräva hjälp från socialen? Eller vända mig någon annanstans?

 

Veronica Halléus barnsjuksköterska: Hej Butterfly! Vad fint att du tagit dig an ungdomen och är hens familjehemsplacering. När det kommer till hot och våld är det givetvis alltid oacceptabelt och något du aldrig skall tolerera. Du ska kontakta er socialsekreterare snarast och berätta hur situationen ser ut. I en hotfull situation eller om ungdomen brukar våld skall du först kontakta polis via nödnummer 112 och därefter kontakta din kommuns sk. sociala jour. Deras telefonnummer finns alltid på respektive kommuns hemsida. Sociala jouren finns tillhands dygnet runt och kan t.ex. placera om ungdomen akut till annat boende efter en hotfull situation med eller utan våld. Är det så att ungdomen mår psykiskt dåligt och själv önskar kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin är ni välkomna att söka hjälp. Lättast är att er socialsekreterare tillsammans med er skriver en remiss till närmaste BUP-mottagning. Alternativt kan ni ringa via En Väg In 020-512020. 

 

Anna: Hej! Jag har en son som är 10 år och som spelar väldigt mycket. Det kan blir flera timmar per dag både spel och Youtube. Han idrottar 3 gånger i veckan. Hur mycket tid är rimligt för en 10 åring?

 

Lars Malmkvist psykolog:   
Hej Anna. Det är gott att höra att din son idrottar 3 ggr/veckan, att röra på sig är viktigt i alla åldrar. Det är svårt att sätta en bestämd tid, antal timmar som är ok att använda till datoraktiviteter.Ett sätt att se på det är att spelandet inte får ta all tid från annat som ingår i vårt vardagsliv ,skolarbete, sömn, måltider m.m. Spelandet i sig behöver inte betraktas som bara negativt och sökandet efter information på nätet kan vara spännande och lärorikt. Att som vuxen också bjuda in sig och följa med i vad mitt barn gör på nätet är till gagn för både mig som förälder och för barnet. Jag visar intresse för vad barnet ägnar sig åt.

 

Orolig förälder: Hej! Jag har en son som nu är 11 år och har väldigt svårt för regler. Han vill bestämma. Det gäller både oss men även bland kompisar. Skolan är inga problem än så länge. Det är som han haft ett lååångt 3 års trots. Ät det här något som behöver kollas upp oh man kan få hjälp med?

 

Gunilla Granholm psykolog:
Hej! Barn reagerar olika på regler. En del barn blir lugna av tydliga regler medan andra opponerar sig och vill bestämma själva. I en del fall kan ett styrande betende hos barn vara uttryck för att barnet har lite svårt med flexibilitet och gärna vill ha kontroll och förutsägbarhet. Har man ett barn som reagerar starkt på regler brukar det vara mer framgångsrikt att försöka få till ett samarbete med barnet där man kompromissar och gör barnet delaktigt i att definiera en del av reglerna. Det kan också vara bra att prata med barnet om hur det blir för kompisarna om de inte får vara med och bestämma, dvs att vrida och vända på perspektiven. Du skriver att det än så länge fungerar bra i skolan, vilket är positivt och vittnar om att din son klarar många situationer bra. Om det är något som behöver kollas upp avgörs egentligen av hurpass stora problem som detta medför. Leder det till återkommande konflikter och bråk som påverkar samspelet inom familjen och med kompisar kan ni vända er till BUP En väg in för rådgivning per telefon 020-512020.

 

Johanna: Är det långa köttider?

 

Tony Pålsson skötare: Alla som söker på BUP få en tid inom trettio dagar.

  

Moderator: Anna Glömde fråga om krigsspel är för tidigt för en 10-åring?


Lars Malmkvist : Hej igen. När det gäller krigsspel ärdet bra att följa de rekommendationer som gäller ålder som finns på spelen.Det finns inte någon entydig kunskap om hur användandet av krigsspel påverkar våra barn och ungdomar.Även här gäller att spelandet inte får ta över den unges hela tillvaro.

 

förälder: Har en dotter jag misstänker har fått tics. tex blinkar väldigt mycket med ögonen, en period slet hon av sig hår. Går det över av sig själv eller är det något man ska söka vård för? Tycker även att det går lite i perioder, ibland är det mer ibland mindre.

 

Björn Axel Johansson läkare: Bästa förälder
Fint att du vänder dig till oss med din fråga. Det framkommer inte hur gammal din dotter är eller om någon annan i familjen eller släkten haft eller har samma eller likande problematik, något som kan ha betydelse. I ditt brev anas en positiv utveckling, jag tänker på att din dotter inte längre drar av sig hårtussar. Kanske kan du identifiera några stressfaktorer som du kan hjälpa din dotter hantera. Möjligen kan du även mobilisera några trygghetsfaktorer. Inte lätt alltid men kanske finns möjlighet för er att investera mer tid tillsammans? Om din dotter åter börjar dra av hårtussar eller om de misstänkta ticsen inte vill ge med sig och inverkar alltför mycket i er vardag tycker jag du skall kontakta BUP på En väg in, telefon 020-512020 och efterfråga en tid för bedömning.

 

Hans: Hur vet jag om mitt barn är deprimerad eller bara ledsen?

 

Angelica Sohlmér kurator:  Hej Hans!
Det är en bra och viktig fråga du ställer, som såklart är svårt att ge ett kort och specifikt svar på utan veta mer om just ditt barn. Att vara ledsen är ju en naturlig känsla som vi alla drabbas av under perioder av livet. När man pratar om en depression kan man säga att det handlar om en slags ledsenhet eller nedstämdhet som är ihållande under en längre period och som påverkar personens funktionsnivå (dvs. funktion vad gäller skola, vänner, familj, hygien, fritidsintressen eller andra vardagliga aktiviteter). Vanliga symtom på depression är att personen i fråga under större delen av tiden känner sig ledsen, sömnbesvär (t.ex. ökat eller minskat sömnbehov, svårt med insomning, flera uppvaknanden, vaknar tidigt etc.), minskad eller ökad aptit. Det är vanligt att en person som är deprimerad upplever att saker som tidigare varit lustfyllda inte längre känns lockande eller att man helt enkelt saknar ork och lust till sådana aktiviteter. Ibland kan personen också gå runt med tankar om att livet kanske känns meningslöst och jobbigt. Om du märker att ditt barn börjar dra sig undan vänner och familj, ofta ter sig nedstämd och ledsen och inte längre tycks vilja ägna sig åt sådant som tidigare varit lustfyllt rekommenderar jag dig att kontakta En väg in som kan hjälpa er med rådgivning och hänvisning vidare. Telefonnummer till En väg in är: 020-51 20 20.
Här kan du också läsa mer om depression: http://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/Depression-och-nedstamdhet1/

 

Anna: Vad kan/ska jag, som förälder, göra åt vår son som är 15'år och har separationsångest?

 

Gunilla Granholm psykolog:
Hej Anna!
Att svara generellt på din fråga är svårt eftersom det beror på hur mycket din son påverkas i sin vardag. Separationsångest är vanligt hos yngre barn, men när det förekommer i tonåren kan det vara uttryck för en mer utbredd oro. Leder ångesten till att han avstår från många saker som han egentligen skulle vilja göra? Hur resonerar han själv? Han är i en ålder då frigörelse och självständighet är aktuella teman och då kan ångest påverka den utvecklingen. Det finns alltid möjlighet att söka hjälp, tex via Ungdomsmottagningen (då bör han kontakta själv) eller via BUP En Väg In på tel 020-512020. Där kan man få råd eller erbjudas en tid för bedömning på BUP. Det finns en sida http://www.snorkel.se där du kan läsa mer om ångest hos barn och ungdomar.
  

Lotta: Min son har inte varit i skolan på tre veckor. Han är 14 år och ligger mest och sover på dagarna. Är vaken en del på kvällarna och tittar mycket på Youtube. Han slutade med handbollsträningen i våras. Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa honom. Han blir mest arg när jag försöker prata med honom.

 

Johan Andersson psykolog: Hej Lotta!
Tack för ditt meddelande. Det låter lite oroande att din son inte varit i skolan på 3 veckor och mest spenderar dagarna med att sova. Ibland kan sådant beteende handla om nedstämdhet men det är såklart lite svårt att säga utan mer information. Ungdomar som är deprimerade tappar ofta intresse för aktiviteter de tidigare tyckte om att göra och det är vanligt med ökad irritation och ilska. Som förälder kan det vara svårt att prata med sitt barn om dessa saker och då kan det vara bra att få hjälp. Om svårigheterna fortsätter rekommenderar dig att kontakta En väg in (020-51 20 20) som kan hjälpa dig med ytterligare rådgivning men också hänvisa dig vidare till en BUP-mottagning.

 

Mamma: Vår 12-åriga son får ibland ångestattacker och är som tröstlös. Han beskyller till exempel sig själv för småfel som vi vuxna ändå pratar om och att det inte är hela världen, T ex om han har glömt att ta hem läxan. Vi pratar mycket med honom och förklarar för honom men det är som att han "hänger upp sig" på som han anser misstag/misslyckande.

 

Björn Axel Johansson läkare: Bästa förälder
Tack för din viktiga fråga. Bra att ni pratar med sonen och försöker avlasta. Det framkommer inte om någon annan i familjen eller släkten haft eller har en likande problematik, något som kan ha betydelse. Kanske kan ni identifiera stressfaktorer som ni kan hjälpa honom hantera. Möjligen kan ni även mobilisera några trygghetsfaktorer, ex sociala sammanhang där han trivs och kan slappna av. Anpassad fysik aktivitet kan en positiv inverkan. Ni beskriver ett lidande men det framkommer inte hur pass nedsatt hans funktion är beträffande skolarbete och fritidsaktiviteter/ kamratkrets. Om sonens problematik som kan representera ett ångestsyndrom eller en depression inte ger med sig tycker jag ni skall kontakta BUP på En väg in, telefon 020-512020 och efterfråga en tid för bedömning.

 

Pedagogen: Hej Jag jobbar som förskollärare och undrar om ett beteende hos ett barn... Vad kam det bero på att ett barns sitter och gungar sig själv eller står och vaggar sig i sidleds. Barnet har inga andra avvikande beteenden. Tacksam för svar

 

Lars Malmkvist psykolog:
Hej, svar till dig förskollärare. Beteendet som du beskriver hos barnet i gruppen är svårt att ha en uppfattning om vad det beror på endast utifrån beskrivningen av gungande och vaggandet.. Beteendet sker i ett sammanhang och möjligtvis kan det bli lättare att förstå om man ser mer på situation och sammanhang och det specifika barnet. Du skriver ju att barnet i övrigt inte har några andra avvikande beteenden. För att utveckla svaret på din fråga behövs mer information och detta framför allt om beteendet väcker oro för barnets välmående och utveckling.

 

Lotta: Vår dotter är 16 och har börjat på gymnasiet. Hon är högpresterande och sitter länge på kvällarna och läser. Hon har kompisar men prioriterar dem inte på fritiden. Hon kan följer inte längre med dem ut på helgerna då hon sover mest och kommer inte alltid med på helgerna till måltiderna. Jag är orolig och skulle vilja veta vad vi kan göra för henne.

 

Veronica Halléus barnsjuksköterska: Hej och tack för din fråga. Jag tänker att utifrån din beskrivning av er dotter så låter det som om hennes beteende har förändrats sedan hon började i gymnasiet, är det korrekt uppfattat? Det är en stor omställning för ungdomarna att gå från grundskolans verksamhet till gymnasieskolans verksamhet med ökade krav och ett mer självständigt studerande. En del ungdomar kan uppleva att det är svårt att hitta en fungerande studieteknik där man kan planera sina studier på ett bra sätt och kan då "fastna i böckerna" och läsa nästan dygnet runt. Om så är fallet hänvisar jag er till skolans elevhälsovård som kan abeta med er dotter och hjälpa henne att lägga upp sina studier. Nu lät det på din fråga som om din dotter har förändrats i sitt beteende; hon studerar jämt, har slutat träffa sina vänner och hon sover mycket. Det låter även som om hon drar sig lite undan från resten av familjen. Det här kan tyda på t.ex. oro och ångest och/eller nedstämdhet hos en tonåring. Jag skulle rekommendera att ni ringer till En väg in på 020-512020 för vidare dialog om hur vi kan hjälpa er och er dotter.

 

Ola: Min son som är 12 år gör ett väldigt motstånd till att göra sina läxor. Hans tålamod är ca 5-10 minuter och ofta blir det bråk. Har ni nått bra råd?

 

Gunilla Granholm psykolog:
Hej Ola!
Det är lätt att hamna i en ond spiral kring läxor där tjat leder till ökat motstånd och bråk. Du skriver att din son har kort uthållighet för läxor, vilket kan vara en ingång till varför han värjer sig. Blir läxorna för kravfyllda, för omfattande, behöver han mer hjälp? För att undvika att läxläsningen blir en långdragen kamp kan det vara bra att avgränsa i tid och rum så att det finns en tydlig början och ett slut, delta och diskutera för att väcka intresset, dela upp uppgifter så att de inte blir för överväldigande, ge uppmuntran och belys framstegen. När läxor ger mer biverkningar än effekt kan man behöva diskutera med skolan om det finns möjlighet att lätta på läxbördan under en period, kanske kan skolan erbjuda läxhjälp så att det mesta är gjort när din son kommer hem?

 

Nora: Hej Vår son är nio år och har alltid haft svårt att få kompisar. Sen en tid tillbaka pratar han ofta om att han vill dö. Har pratat med hans lärare som säger att han inte alltid presterar på samma sätt förra året. Han dagdrömmer och får inte så mycket gjort. Är orolig och var inte vad jag ska svara när han pratar om döden. Hur kan jag hjälpa honom?

 

Björn Axel Johansson läkare: Hej Nora
Tack för ditt mail där du uttrycker oro för din nioårige son som genom åren haft svårt att skaffa kompisar, ett bekymmer han inte är ensam om. Kompisar är jätteviktigt och nu kan det vara så att sonen på ett annat sätt än tidigare börjat bli medveten om problematiken, bland annat genom att betrakta sin omgivning och samtidigt blicka inåt. Han har tappat en del i skolan och förefaller hantera en del jobbiga känslor genom dagdrömmeri. Det är viktigt att du fortsätter lyssna på honom i de stunder han pratar om döden, här försöka bredda hans perspektiv och skapa trygghet i stunden. Existentiella funderingar kan även barn i nioårsåldern fastna i och behöver här vuxna som kan bemöta dem. Säkert kan ni fortsätta hjälpa honom eventuellt genom någon aktivitet att skapa förutsättningar att etablera kontakt med någon jämnårig. Anpassad fysik aktivitet kan för många ha en positiv inverkan på oro och nedstämdhet. Om problematiken håller i sig eller fördjupas föreslår jag att du kontaktar BUP på En väg in, telefon 020-51 20 20 och efterfrågar en tid för bedömning.

 

Moderator: 17årig tjej
Hej! Jag undrar om det finns ett sätt att söka in till första linjen utan att ringa? Finns det en mailadress som man annars kan mejla? Har väldigt svårt för att prata i telefon och kan uttrycka mig bättre i mejl. Tack på förhand!

ung tjej
Hej, jag är en tonårs tjej som gärna skulle vilja gå till bup och jag undrar om man kan få en tid utan att behöva ringa? finns det ingen mejl att höra av sig till?

Moderator: Hej! Så bra att ni frågar. Du kan söka hjälp via att skriva en egenremiss till En väg in (som är BUPs telefonrådgivning som även vid behov bokar tid). Du hittar till egenremissen genom att logga in i e-tjänsterna via denna länken: https://kontakt.minavardkontakter.se/mvk/login/login.xhtml
Sjuksköterskan som gör bedömningen läser din remiss men behöver även få vissa uppgifter för att kunna bedöma vilken vårdnivå som passar bäst för dig, så remissen behöver kompletteras med ett samtal. Kan det fungera om du ringer tillsammans med någon annan vuxen tex förälder eller skolkurator?

 

14år: Hej! Jag är 14år och trött på mina föräldrars tjat om att jag sitter för mycket framför datorn och sover för lite. Inget problem för mig men för dom. Tittar aldrig på TV som dom gör...... Vad gäller hur mycke och länge kan man sitta och utan att det är det skadligt?

 

Johan Andersson psykolog: Hej! Vad bra att du skriver till oss! Det kan vara svårt och jobbigt att när ens föräldrar tjatar mycket på en. Det finns faktiskt ingen bestämd tid eller ett visst antal timmar då man kan säga att det blir skadligt att sitta vid datorn utan det beror snarare på ifall skärmtiden går ut över andra viktiga saker i livet. Då tänker jag på saker som kompisar, sömn, skola, läxor, andra fritidsaktiviteter och så vidare. Dina föräldrar kanske egentligen är oroliga för dessa saker men inte så bra på att beskriva det? Kanske skulle ni kunna prata om det så kan de berätta mer om varför de tjatar? Då kan du också berätta varför du inte tycker det är ett problem. En annan idé är att försöka berätta mer för dem om vad du gör när du sitter vid datorn, då kanske de kanske blir intresserade och förstår lite bättre. Hoppas detta hjälper!

 

Hemmamamman: Hej! Har en dotter på 81/2 år som är en ängel utanför husets väggar men som hemma blir helt vansinnig för minsta småsak som inte blir precis som hon har tänkt. Hon svär, kastar saker, bankar i möbler och dörrar. Hon slår sin mindre bror, hotar att döda sig själv eller oss föräldrar. Hon är mellan utbrotten en mycket smart och mysig tjej. Hon är en orolig själ på sådär att när hon ska iväg till skola/aktivitet går hon på toaletten oräkneliga gånger, skriker åt oss andra att bli färdiga. Vad ska man göra för att hjälpa henne? PS hon har varit sådan här sedan 4 års ålder.

 

Angelica Sohlmér kurator:  
Hej!
Det låter som att ni har ett barn som har en del bekymmer med oro och dessutom svårt med flexibilitet (det vill säga svårt att själv hitta alternativa lösningar eller anpassa sig när saker inte blir riktigt som hon tänkt sig). När ett barn går runt med mycket oro kan oväntade situationer och händelser bli extra laddade och skapa mer oro och frustration. Finns det dessutom en bristande förmåga till flexibilitet blir det svårt för att hitta egna lösningar på de bekymmer som barnet ställs inför. Även vi vuxna kan ju lätt bli arga och frustrerade när vi ställs inför situationer där vi inte upplever att vi har möjlighet att hantera problemet.
Min spontana tanke är att ni som föräldrar kan försöka underlätta för er dotter genom att skapa en större förutsägbarhet för henne och minska antalet överraskningar eller moment där det riskerar att inte bli som hon tänkt sig. Du beskriver att er dotter fungerar bra utanför hemmet, och det är inte helt ovanligt att dessa barn fungerar rätt bra t.ex. i skolan, där det ju finns en tydlig struktur och förutsägbarhet för varje dag. Kanske hade det varit hjälpsamt för er dotter med ett schema även för hur dagen/veckan hemma ska se ut? Ett annat sätt att hjälpa sitt barn medförutsägbarhet är att förbereda inför övergångar mellan olika aktiviteter och att planera in korta stunder mellan aktiviter för vila och återhämtning. Man kan t.ex. kanske avsätta en kort stund när man kommer hem från skolan för att prata igenom hur dagen varit och vad som väntar barnet när ni kommer hem på kvällen.
Din dotter är också i en ålder där hon fortfarande håller på att lära sig om sina olika känslor, hur de känns och hur hon kan hantera dem. Som förälder kan du hjälpa ditt barn med detta genom att t.ex. sätta ord på de känslor hon verkar uppleva och prata om hur man kan ta hand om de känslorna. När du märker att din dotter är orolig kan du enkelt hjälpa henne genom att helt enkelt benämna vad du ser; ”jag märker att du går på toa mycket och tänker att du kanske är orolig, - är det så”? Försöka sedan hitta gemensamma saker som ditt barn kan prova för att reglera sin oro, eller sin ilska när ni hamnar i de situationerna. Berätta om vad du själv brukar göra när du blir orolig eller arg, eller fråga ditt barn direkt om hon själv kanske har något förslag på en lösning och prova det ett tag, sedan kan ni utvärdera! Ofta har barn själva många bra idéer och tankar, och får de själva vara delaktiga i lösningen ökar chanserna för förändring. Er dotter vill helt säkert inte heller ha det så som ni beskriver det. Barn vill alltid göra bra ifrån sig om de kan.
Ett bra boktips där jag tror ni kan känna igen mycket av de bekymmer ni beskriver och även hämta en hel del idéer kring lösningar är ”att bemöta explosiva barn” av Ross Greene.
Om problematiken förvärras eller håller i sig rekommenderar jag er att kontakta En väg in (020-51 20 20) för rådgivning och hänvisning vidare.
 

 

Orolig mamma: Hej! Min son är 16 år gammal och har under de senaste månaderna börjat bete sig annorlunda. Han umgås med nya vänner som jag inte känner till. Han håller inte längre avtal om tider utan är ute sent på nätterna. Han är ofta trött och lite seg och har blivit mer glömsk på sistone. Skolan har nyligen hört av sig och berättat att han börjat skolka en del. Vad ska vi göra?

 

Björn Axel Johansson läkare: Hej
Tack för din fråga. Din 16- årige son har de senaste månaderna uppvisat ett annat beteendemönster än vad du är van vid: håller inte längre ord, nattligt spring och tapp i skolan. Han har börjat umgås med ungdomar du inte känner. Du nämner inte någon egen hypotes till förändringen som inger oro. Jag tycker det finns anledning att konfrontera honom vad gäller ett eventuellt missbruk som inte sällan presenteras på det sätt du beskriver. Om det skulle visa sig att det rör sig om ett missbruk är det viktigt att snabbt mobilisera hjälp. Det privata nätverket kan ofta vara betydelsefullt, liksom Socialtjänsten, FMN (Föräldraföreningen mot narkotika) och Barn- och ungdomspsykiatrin som du når via En väg in på telefon 020-51 20 20.

 

Camilla: Hej, Min dotter sitter nästan bara ned sin mobil i handen. Hon är inte lika öppen och glas som tidigare och blir irriterad när jag säger att hon ska lägga den ifrån sig. Hon ser dock glad ut när hon skriver och chattar med sina kompisar. Hur vet jag om hon är beroende?

 

Johan Andersson psykolog: Hej Camilla! Tack för ditt meddelande. Det är mycket vanligt idag att både vuxna och ungdomar spenderar mycket tid framför sina mobiltelefoner och det är inte ovanligt att en som förälder kan bli orolig över detta. Utifrån din beskrivning låter det som att din dotter framförallt använder mobilen för att hålla kontakt med kompisar. Det blir alltså en social aktivitet för henne. När vi vanligtvis talar om beroende och mobiler brukar detta snarare handla om olika typer av spel där belöningar driver på spelandet tills det går ut över andra saker i livet. På så vis kanske din dotters mobilanvändande inte är ett beroende men det kan såklart fortfarande gå ut över andra viktiga aktiviteter i livet såsom skola, kompisar, fritidsaktiviteter med mera. Om detta blir ett problem för din dotter kan det vara bra att hemma ha en djupare diskussion om mobilanvändande.

 

Lisa: Hej, Är det skadligt att dricka energidryck? Har en son med ADHD som gärna vill dricka energidrycker flera gånger i veckan som sina kompisar gör.

 

Lars Malmkvist psykolog: Hej. Användandet av energidrycker diskuteras en hel del. De flesta innehåller höga doser av taurin som verkar stimulerande på hjärnan. Ev. skador diskuteras men energidrykcernas farlighet är inte helt klarlagd. Vi kan dock avråda från hög konsumtion eftersom problem med sömn kan bli en följd. Taurin ska aldrig blandas med alkohol eller andra substanser.

 

Kajsa: Har ni några råd till att få vardagen att fungera för familj på fyra personer, barnen 8 och 3 år. Mycket stress och tjat, försöka komma iväg i tid på morgonen, alla trötta på eftermiddag och kväll. Det blir mycket tv och iPad som lösning.

 

Gunilla Granholm psykolog:
Hej Kajsa!
Tack för din fråga som jag tror att många kan känna igen sig i. Du beskriver en lite för pressad vardag där marginalerna blir små. Du har redan identifierat några kritiska tidpunkter under dagen och det är en bra början. Jag tror att ni kan komma långt genom att prata om tex morgnarna och vad det är som blir stressigt. Det kan tex vara bra att tydliggöra ansvarfördelning mellan er föräldrar så att morgnarna flyter på smidigare. TV och iPad är lätt att ta till som återhämtning och blir det för mycket av den varan är risken att det ersätter tid tillsammans i familjen. För att bryta de vanor ni lätt hamnar i kan det vara bra att ha en plan och en gemensam överenskommelse om hur ni istället vill använda er tid. Finns det andra återhämtande aktiviteter som ni kan introducera? Eller kan det vara ok med skärmtid mellan varven?
 

 

Moderator: Nu stänger chatten och vi håller på att avsluta de frågor som kommit in men som ännu inte fått svar. Tack för alla intressanta frågor! Alla svar kommer att ligga kvar på sidan och kan läsas i efterhand.

 
Visa Tyck till om sidan

Här kan du lämna synpunkter på sidan. För frågor om ditt besök eller tidsbokning kontakta din mottagning via telefon eller 1177 Vårdguidens e-tjänster.

Här kan du lämna synpunkter på sidan. För frågor om ditt besök eller tidsbokning kontakta din mottagning via telefon eller 1177 Vårdguidens e-tjänster.