Ensamhet och mobbning
Att känna sig ensam behöver inte vara samma sak som att vara ensam. Alla har olika stort behov av umgänge och sociala sammanhang, och det är okej att vilja vara ensam ibland. Det är ofrivillig och långvarig ensamhet som får oss att må dåligt. Det kan vara svårt att skilja mellan frivillig och ofrivillig ensamhet, och barn och unga kan behöva stöd och guidning av vuxna.
Ibland kanske det är svårt för barnet att vara med i gemenskapen i skolan. Hen kanske har börjat undvika sociala situationer för att det känns jobbigt eller för att någon varit elak. Det är bra om du som anhörig eller närstående har kontakt med vuxna på skolan, och försöker ha en inblick i hur det sociala fungerar för barnet.
Vanliga orsaker till ofrivillig ensamhet hos unga:
- förändringar och jobbiga händelser (flytt, bortgång av närstående, relationer som tar slut)
- något eller någon hindrar barnet från att umgås med andra (sjukdom, pandemi, konflikt, att bo långt borta)
- barnet känner sig blyg, osäker eller har svårt för sociala situationer
- det är problem hemma eller konflikter i familjen
- utanförskap eller mobbning i skolan
- psykisk ohälsa (stress, social fobi/ångest, depression, oro).